Var hos BM idag. Kollade blodtryck, kissade i en mugg och mätte SF-måttet (magens tillväxtkurva, typ). Fick även lyssna på buspojkarnas hjärtljud och rörelser, så himla mysigt!

Nu är jag tydligen nästan lika stor som en fullgången enlingsgraviditet. 35 cm visade måttbandet. Ändå är jag bara i vecka 27! Detta kan bli intressant att se hur stor magen kan bli. ;)

Tänk om det bara hade varit en krabat därinne istället? Nu inser jag ju hur töntiga tankar jag hade innan, när jag var orolig för hudbristningar. Jag skulle inte ha fått några alls förmodligen.

Än har jag inte fått ett enda litet, blårött streck på magen. Bara på brösten, men det var i början av graviditeten när de var stora som pilatesbollar (kändes det som i alla fall)... Dessutom - nu känner jag nästan "kan jag inte få en liiten bristning på magen?" som bevisar sen att jag har burit på dessa två, små underbara liv.