38+0
PUBLICERAT: 2011-01-16 // 19:11:57 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Sitter just nu och dricker basilikate. Hur jäkla äckligt som helst! :(
Tänkte ta och testa nån eller några av alla dessa myter som man kan läsa om på olika gravidforum, hur man får igång förlossningen. Läkarna kämpar med mig i Borås, så jag kan väl försöka lite hemma. Vissa myter, eller vad man nu ska kalla dessa igångsättningsmetoder, är sjukt roliga - som att man skulle sätta sig på torktumlaren och "centrifugeras igång". Haha! Vem vet, funkar säkert för någon ;)
I morgon bär det av till Borås igen, som sagt. Jag hoppas att de kommer nu! Jag är inte emot att snittas om det blir så att man måste göra det, men jag föredrar såklart att föda vanligt...
Kom igen, grabbar! Kom ut så får ni lite tuttar.!
Tänkte ta och testa nån eller några av alla dessa myter som man kan läsa om på olika gravidforum, hur man får igång förlossningen. Läkarna kämpar med mig i Borås, så jag kan väl försöka lite hemma. Vissa myter, eller vad man nu ska kalla dessa igångsättningsmetoder, är sjukt roliga - som att man skulle sätta sig på torktumlaren och "centrifugeras igång". Haha! Vem vet, funkar säkert för någon ;)
I morgon bär det av till Borås igen, som sagt. Jag hoppas att de kommer nu! Jag är inte emot att snittas om det blir så att man måste göra det, men jag föredrar såklart att föda vanligt...
Kom igen, grabbar! Kom ut så får ni lite tuttar.!
Hahaa, nu är man trött på den där magen... ;)
Liten undersökning
PUBLICERAT: 2011-01-15 // 15:10:52 ❤ Marias graviditet
1 Kommentarer
Åkte in till Borås i morse för en liten undersökning. De kollade bara pojkarna och sammandragningarna. Allt såg finfint ut, såklart. Grabbarna mådde prima och de busade runt i magen.
De kollade inte livmodertappen, men av att döma hur dopplarna sätts fast på magen numera så har "ettan" sjunkit ner ordentligt, nästan en decimeter. Börjar förhoppningsvis fixera sig, och då kommer han samtidigt trycka neråt. Har vi tur så går det igång av sig självt...
Nu under helgen ska jag ta det lugnt, gotta mig i soffan och bara vänta. På måndag morgon åker vi in igen och stannar några dagar - förhoppniongvis startar förlossningen då! Annars blir det nog snitt gissar jag.
De kollade inte livmodertappen, men av att döma hur dopplarna sätts fast på magen numera så har "ettan" sjunkit ner ordentligt, nästan en decimeter. Börjar förhoppningsvis fixera sig, och då kommer han samtidigt trycka neråt. Har vi tur så går det igång av sig självt...
Nu under helgen ska jag ta det lugnt, gotta mig i soffan och bara vänta. På måndag morgon åker vi in igen och stannar några dagar - förhoppniongvis startar förlossningen då! Annars blir det nog snitt gissar jag.
Segaste igångsättningen någonsin
PUBLICERAT: 2011-01-14 // 21:39:42 ❤ Marias graviditet
1 Kommentarer
Då har jag och Robin kommit hem från Förlossningen. Vi har varit där sedan måndags och satt igång mig, men utan några resultat. Pojkarna verkar trivas lite väl bra i magen... Jag mår bra och pojkarna likaså.
Har försökt skriva lite kort om de dagar nu när jag varit borta. Undrar ni något så är det bara att fråga!
Bör varna lite i förväg för de "känsliga läsarna" att det kan bli "äckligt". Jag berättar som det är och hur jag har upplevt!
Dag 1 - måndag 10/1
Jag och Robin åt en lyxig bamsefrukost hemma innan vi åkte iväg till Förlossningen i Borås. Klockan 0900 var vi på plats och fick sätta oss i ett rum där de kollade hur barnen mådde med ultraljud och CTG-kurva. Efter en stund fick jag träffa en läkare som gick igenom hur förlossningen skulle gå till när den väl startade. Men innan dess skulle hon kolla mig för att se vilken igångsättningsmetod lämpade sig bäst för mig. Alternativen var en gel, prostaglandin, som mjukar upp och får livmodertappen att mogna och "luckras upp" eller om de skulle bräcka hinnorna. Så när hon känt på livmodertappen så visade det sig att jag var helt omogen, eller ja, livmodertappen var det.
Så en gel sattes in vid 11-tiden och sedan var det bara att vänta. Ytterligare en CTG-kurva kördes medan jag fick ligga ner i minst en timme för att gelen skulle hålla sig kvar. Strax efteråt började jag känna av sammandragningar och de började komma hyffsat regelbundet, ungefär 10-15 minuters mellanrum.
Vid lunch gick vi ner till sjukhusets restaurang, träffade Robins pappa och åt lite. Sammandragningarna började kännas lite mer, men inte så pass att de var besvärande eller obehagliga.
Vid halv 6-tiden sattes en andra omgång gel in, CTG-kurva kördes och vi väntade. Jag och Robin var förväntansfulla, vi hoppades att det skulle komma igång under natten. Det hände inte så mycket mer under kvällen, så vi gick och la oss. Jag fick två smärtstillande tabletter och somnade rätt snabbt.
Dag 2 - tisdag 11/1
Under natten hade jag inte sovit något vidare. Vaknat till och från, förmodligen på grund av värkar och nervositet. Men inget mer hände... Vi åt en tidig frukost, en kort CTG-kurva kördes och sedan gick jag och Robin omkring på förlossningsavdelningen hela förmiddagen. Träffade på några barnmorskor, åt lunch. Dagen var fruktansvärt lång. Hade hela tiden sammadragningar så en barnmorska gav mig en TENS-apparat som jag fick använda när det blev lite jobbigt.
Fick till slut på eftermiddagen träffa en läkare som kände efter på livmodertappen. Den hade blivit kortare, var nu ca 1-1½ cm och de kom åt att nå första tvillingens huvud med ett finger. Men det är litet för att man skulle kunna bräcka hinnorna, så jag blev "gelad" igen vid 5-tiden. Först hände inget, allt stannade i stort sett. Tre timmar gick och sedan fick jag rätt ont. Värkar kom med ungefär 5-10 minuters mellanrum. Jag och Robin gick runt, runt i förlossningsavdelningen och jag gick med en gåstol när det blev för jobbigt och jag ville helst av allt lägga mig ner på golvet tills allt var över.
Jag och Robin försökte se på TV. Jag kunde inte koncentrera mig, dels på grund av sammandragningarna och dels på grund av att man hörde en kvinna tjoa som fan i ett förlossningsrum i närheten. Vilken konstig avundsjuka jag upplevde då! Att få höra och veta att en kvinna knappt tio meter bort födde, medan jag satt i dagrummet och glodde på TV med milda värkar...
Strax innan vi la oss tog jag en lång, varm dusch för att lindra den värsta värken. Denna natt fick jag förutom smärtstillande tabletter en sömntablett och en värkdämpande. Strax innan jag somnade så tänkte man att "i natt kommer nog de, eller i morgon bitti. I morgon vid denna tiden är jag mamma..."
Dag 3 - onsdag 12/1
Under natten gick slemproppen, vilket var glädjande. Nu kändes det som om det var nära! När jag vaknade senare på morgonen så kördes en CTG-kurva och en läkare kom för att känna på livmodertappen. Kan säga att jag blev såå jäkla besviken och ledsen när jag fick höra att inget hade hänt sen dagen innan. Den var fortfarande 1 cm lång och läkaren fick bara in ett finger i livmoderhalsen...
Så en ny omgång gel sattes in, jag fick ligga ner igen med CTG-kurva och bara vänta. Robin var uppe och gick en liten stund, när han kom tillbaka så hade han tydligen träffat min förra spanskalärarinna i dagrummet. Hon var tydligen också inne för igångsättning av sin andra graviditet.
När jag var klar med CTG-n så pallrade vi oss ut till dagrummet och pratade en stund med Ana, som hon heter. Hon skulle sättas igång på grund av dåliga levervärden. Robin och hennes man åkte iväg och handlade lite lunch från Mc'Donalds och sedan försvann Ana in i ett förlossningsrum. Prick 2100 födde hon sin andra dotter. Då satt jag i dagrummet och glodde på TV.
Under dagen hade jag fått hemska pinvärkar, det vill säga värkar som inte gjorde annat än ont. Fick duscha varmt och sedan ta smärtstillande och värkdämpande tabletter. Ännu en CTG-kurva kördes och en barnmorska kollade livmodertappen igen för att se om jag öppnat mig något. Ännu en besvikelse - ingenting hade hänt...
Jag grät som ett barn den eftermiddagen - både på grund av smärtan och för att jag kände en sån hopplöshet när inte förlossningen startade! Efter några timmar efter att ha fått värktabletterna så stannade ALLT av. Inga sammandragningar, ingen smärta. Jag mådde som jag gjort en månad tidigare...
Gick och la mig utan några värktabletter. Denna natt hade jag inga som helst förhoppningar på att förlossningen skulle starta. Läkarna hade pratat med mig och det bestämdes att en ny igångsättningsmetod skulle testas dagen därpå.
Dag 4 - torsdag 13/1
Den natten sov jag och Robin som stockar. Var bara uppe en liten stund för att pinka, sedan somnade jag om på två minuter. Sov totalt 9 timmar den natten - har inte sovit så länge och så bra på flera veckor.
Det vanliga hände på morgonen - frukost och CTG-kurva. Fick träffa ett par läkare och klockan 11 sattes det in en ballongkateter på mig. Ballongkateter är som två mindre ballonger som sätts på varsin sida om livmoderhalsen som man sedan fyller med koksaltlösning. På så sätt ska man mekaniskt få livmodershalsen att öppna sig och så småningom skulle ballongen ramla ut när man öppnat sig tillräckligt.
Fick veta att inget hänt under natten, livmodertappen såg likadan ut... Så gelen hade ingen vidare verkan på mig. Alternativet var att jag skulle få åka hem för att få vila redan denna dag, men jag och Robin ville verkligen försöka med en ny igångsättning innan vi gav upp helt.
I början kändes det helt okej med ballongkateter. Sammandragningarna kom hyffsat snabbt och de var regelbundna. Robin var vid min sida hela tiden och när värkarna var på sin "topp" så hjälpte han med med andning och avslappning. Jag är så jävla lycklig att han har varit med, tror inte jag hade klarat det annars!
Värkarna kom med ca 5 minuters mellanrum, de blev starkare och mitt i allt så tänkte man att "ikväll kommer de, ikväll eller inatt blir jag mamma!". Jag vet inte vad som riktigt hände, men smärtan växte och till slut stod jag inte ut. Det gjorde så förbannat ont! Jag kunde inte sitta, ligga eller stå upp.
Barnmorskan kom in, konstaterade att så ont skulle man inte ha, speciellt med tanke på att jag inte öppnat mig något än... Jag fick morfin och knappt en halvtimme senare mådde jag bra. En timme senare och jag befann mig i Magic Happy Land. Morfinet hjälpte verkligen, värkarna fortsatte komma regelbundet men jag kunde slappna av och de gjorde inte hiskeligt ont.
Senare träffade vi min lillasyster Karro i sjukhusets huvudentré, hon lämnade av lite kläder till oss. Där började jag bli lite illamående och fick pallra oss tillbaka till vår avdelning. Där tappar jag min uppfattning om tid. Kommer inte ihåg så mycket förutom att jag mådde så förbannat dåligt och var sjukt illamående. Mitt i allt börjar jag spy som en kalv. Jag kunde inte behålla någonting. Spydde upp det lilla jag hade i magen och sedan kom det bara galla. Stackars Robin som köpt sig en Fanta Pinapple var inte så sugen längre på att dricka den när gallan och läskens färg var densamma...
Fick dropp för att få i mig lite näring, de kollade mina blodvärden och sa en massa. Jag var helt groggy. Så fort jag fick en sammandragning vaknade jag upp ur min illamående-dvala, pustade genom värken och sedan slocknade jag igen. Så höll det på en bra stund... Det bestämdes att vi skulle ta och låta mig åka hem och få vila över helgen, livmodern har fått jobba ordentligt trots allt och pojkarna mådde bra ändå.
Senare på kvällen kom sammandragningarna med längre mellanrum och till slut avtog de helt...Då mådde jag bättre. Ballongkatetern togs bort vid 11-tiden på kvällen och sedan fick vi gå och lägga oss. Barnmorskan kände inte efter hur livmodertappen var, vi antog att de skulle kolla det dagen efter...
Som sagt - jag är så jäkla stolt över Robin. Han har funnits hela tiden hos mig, hjälpt mig genom denna tuffa tid vi går igenom tillsammans.
Dag 5 - fredag 14/1
Vaknade efter att ha sovit ganska bra. Hade varit uppe en lite stund som vanligt på natten för att pissa, märkte att det kommit en del blodigt slem i trosorna. Ringde efter en barnmorska, som sa att det var ett gott tecken - betydde att livmodern har fått jobba lite och att det inte har varit värkar helt i onödan. Somnade om och sov ytterligare några timmar.
När jag och Robin vaknade kopplades droppet bort och sedan åt vi frukost. Efteråt gjordes en sista CTG-kurva och jag fick träffa två läkare som berättade vad som tänkt under helgen. Som planerat skickades vi hem. Varken barnmorska eller läkare kände efter på livmodern hur det gått efter ballongkatetern, vilket jag tycker är lite konstigt. Men antagligen så har inget hänt, som vanligt...
På lördag ska vi in för en liten undersökning, göra en CTG-kurva och sedan få åka hem. På måndag ska vi åka in igen och så får vi se vad som händer, just nu kan man inte säga exakt vad som kommer göras, men det blir igångsättning såvida inte förlossningen kommer igång av sig självt.
Lasse hämtade oss vid 11-tiden och vi åkte hem. Vi hade planerat att komma hem idag fredag, men då med två små pojkar...
Vilken vecka... Jag hoppas att veckan som kommer inte blir lika utdragen och att pojkarna bestämmer sig för att komma ut! Envisa ungar, nu får ni allt ta och lyssna inte bara på mamma och pappa, utan också på alla läkare!! ♥
Har försökt skriva lite kort om de dagar nu när jag varit borta. Undrar ni något så är det bara att fråga!
Bör varna lite i förväg för de "känsliga läsarna" att det kan bli "äckligt". Jag berättar som det är och hur jag har upplevt!
Dag 1 - måndag 10/1
Jag och Robin åt en lyxig bamsefrukost hemma innan vi åkte iväg till Förlossningen i Borås. Klockan 0900 var vi på plats och fick sätta oss i ett rum där de kollade hur barnen mådde med ultraljud och CTG-kurva. Efter en stund fick jag träffa en läkare som gick igenom hur förlossningen skulle gå till när den väl startade. Men innan dess skulle hon kolla mig för att se vilken igångsättningsmetod lämpade sig bäst för mig. Alternativen var en gel, prostaglandin, som mjukar upp och får livmodertappen att mogna och "luckras upp" eller om de skulle bräcka hinnorna. Så när hon känt på livmodertappen så visade det sig att jag var helt omogen, eller ja, livmodertappen var det.
Så en gel sattes in vid 11-tiden och sedan var det bara att vänta. Ytterligare en CTG-kurva kördes medan jag fick ligga ner i minst en timme för att gelen skulle hålla sig kvar. Strax efteråt började jag känna av sammandragningar och de började komma hyffsat regelbundet, ungefär 10-15 minuters mellanrum.
Vid lunch gick vi ner till sjukhusets restaurang, träffade Robins pappa och åt lite. Sammandragningarna började kännas lite mer, men inte så pass att de var besvärande eller obehagliga.
Vid halv 6-tiden sattes en andra omgång gel in, CTG-kurva kördes och vi väntade. Jag och Robin var förväntansfulla, vi hoppades att det skulle komma igång under natten. Det hände inte så mycket mer under kvällen, så vi gick och la oss. Jag fick två smärtstillande tabletter och somnade rätt snabbt.
Dag 2 - tisdag 11/1
Under natten hade jag inte sovit något vidare. Vaknat till och från, förmodligen på grund av värkar och nervositet. Men inget mer hände... Vi åt en tidig frukost, en kort CTG-kurva kördes och sedan gick jag och Robin omkring på förlossningsavdelningen hela förmiddagen. Träffade på några barnmorskor, åt lunch. Dagen var fruktansvärt lång. Hade hela tiden sammadragningar så en barnmorska gav mig en TENS-apparat som jag fick använda när det blev lite jobbigt.
Fick till slut på eftermiddagen träffa en läkare som kände efter på livmodertappen. Den hade blivit kortare, var nu ca 1-1½ cm och de kom åt att nå första tvillingens huvud med ett finger. Men det är litet för att man skulle kunna bräcka hinnorna, så jag blev "gelad" igen vid 5-tiden. Först hände inget, allt stannade i stort sett. Tre timmar gick och sedan fick jag rätt ont. Värkar kom med ungefär 5-10 minuters mellanrum. Jag och Robin gick runt, runt i förlossningsavdelningen och jag gick med en gåstol när det blev för jobbigt och jag ville helst av allt lägga mig ner på golvet tills allt var över.
Jag och Robin försökte se på TV. Jag kunde inte koncentrera mig, dels på grund av sammandragningarna och dels på grund av att man hörde en kvinna tjoa som fan i ett förlossningsrum i närheten. Vilken konstig avundsjuka jag upplevde då! Att få höra och veta att en kvinna knappt tio meter bort födde, medan jag satt i dagrummet och glodde på TV med milda värkar...
Strax innan vi la oss tog jag en lång, varm dusch för att lindra den värsta värken. Denna natt fick jag förutom smärtstillande tabletter en sömntablett och en värkdämpande. Strax innan jag somnade så tänkte man att "i natt kommer nog de, eller i morgon bitti. I morgon vid denna tiden är jag mamma..."
Dag 3 - onsdag 12/1
Under natten gick slemproppen, vilket var glädjande. Nu kändes det som om det var nära! När jag vaknade senare på morgonen så kördes en CTG-kurva och en läkare kom för att känna på livmodertappen. Kan säga att jag blev såå jäkla besviken och ledsen när jag fick höra att inget hade hänt sen dagen innan. Den var fortfarande 1 cm lång och läkaren fick bara in ett finger i livmoderhalsen...
Så en ny omgång gel sattes in, jag fick ligga ner igen med CTG-kurva och bara vänta. Robin var uppe och gick en liten stund, när han kom tillbaka så hade han tydligen träffat min förra spanskalärarinna i dagrummet. Hon var tydligen också inne för igångsättning av sin andra graviditet.
När jag var klar med CTG-n så pallrade vi oss ut till dagrummet och pratade en stund med Ana, som hon heter. Hon skulle sättas igång på grund av dåliga levervärden. Robin och hennes man åkte iväg och handlade lite lunch från Mc'Donalds och sedan försvann Ana in i ett förlossningsrum. Prick 2100 födde hon sin andra dotter. Då satt jag i dagrummet och glodde på TV.
Under dagen hade jag fått hemska pinvärkar, det vill säga värkar som inte gjorde annat än ont. Fick duscha varmt och sedan ta smärtstillande och värkdämpande tabletter. Ännu en CTG-kurva kördes och en barnmorska kollade livmodertappen igen för att se om jag öppnat mig något. Ännu en besvikelse - ingenting hade hänt...
Jag grät som ett barn den eftermiddagen - både på grund av smärtan och för att jag kände en sån hopplöshet när inte förlossningen startade! Efter några timmar efter att ha fått värktabletterna så stannade ALLT av. Inga sammandragningar, ingen smärta. Jag mådde som jag gjort en månad tidigare...
Gick och la mig utan några värktabletter. Denna natt hade jag inga som helst förhoppningar på att förlossningen skulle starta. Läkarna hade pratat med mig och det bestämdes att en ny igångsättningsmetod skulle testas dagen därpå.
Dag 4 - torsdag 13/1
Den natten sov jag och Robin som stockar. Var bara uppe en liten stund för att pinka, sedan somnade jag om på två minuter. Sov totalt 9 timmar den natten - har inte sovit så länge och så bra på flera veckor.
Det vanliga hände på morgonen - frukost och CTG-kurva. Fick träffa ett par läkare och klockan 11 sattes det in en ballongkateter på mig. Ballongkateter är som två mindre ballonger som sätts på varsin sida om livmoderhalsen som man sedan fyller med koksaltlösning. På så sätt ska man mekaniskt få livmodershalsen att öppna sig och så småningom skulle ballongen ramla ut när man öppnat sig tillräckligt.
Fick veta att inget hänt under natten, livmodertappen såg likadan ut... Så gelen hade ingen vidare verkan på mig. Alternativet var att jag skulle få åka hem för att få vila redan denna dag, men jag och Robin ville verkligen försöka med en ny igångsättning innan vi gav upp helt.
I början kändes det helt okej med ballongkateter. Sammandragningarna kom hyffsat snabbt och de var regelbundna. Robin var vid min sida hela tiden och när värkarna var på sin "topp" så hjälpte han med med andning och avslappning. Jag är så jävla lycklig att han har varit med, tror inte jag hade klarat det annars!
Värkarna kom med ca 5 minuters mellanrum, de blev starkare och mitt i allt så tänkte man att "ikväll kommer de, ikväll eller inatt blir jag mamma!". Jag vet inte vad som riktigt hände, men smärtan växte och till slut stod jag inte ut. Det gjorde så förbannat ont! Jag kunde inte sitta, ligga eller stå upp.
Barnmorskan kom in, konstaterade att så ont skulle man inte ha, speciellt med tanke på att jag inte öppnat mig något än... Jag fick morfin och knappt en halvtimme senare mådde jag bra. En timme senare och jag befann mig i Magic Happy Land. Morfinet hjälpte verkligen, värkarna fortsatte komma regelbundet men jag kunde slappna av och de gjorde inte hiskeligt ont.
Senare träffade vi min lillasyster Karro i sjukhusets huvudentré, hon lämnade av lite kläder till oss. Där började jag bli lite illamående och fick pallra oss tillbaka till vår avdelning. Där tappar jag min uppfattning om tid. Kommer inte ihåg så mycket förutom att jag mådde så förbannat dåligt och var sjukt illamående. Mitt i allt börjar jag spy som en kalv. Jag kunde inte behålla någonting. Spydde upp det lilla jag hade i magen och sedan kom det bara galla. Stackars Robin som köpt sig en Fanta Pinapple var inte så sugen längre på att dricka den när gallan och läskens färg var densamma...
Fick dropp för att få i mig lite näring, de kollade mina blodvärden och sa en massa. Jag var helt groggy. Så fort jag fick en sammandragning vaknade jag upp ur min illamående-dvala, pustade genom värken och sedan slocknade jag igen. Så höll det på en bra stund... Det bestämdes att vi skulle ta och låta mig åka hem och få vila över helgen, livmodern har fått jobba ordentligt trots allt och pojkarna mådde bra ändå.
Senare på kvällen kom sammandragningarna med längre mellanrum och till slut avtog de helt...Då mådde jag bättre. Ballongkatetern togs bort vid 11-tiden på kvällen och sedan fick vi gå och lägga oss. Barnmorskan kände inte efter hur livmodertappen var, vi antog att de skulle kolla det dagen efter...
Som sagt - jag är så jäkla stolt över Robin. Han har funnits hela tiden hos mig, hjälpt mig genom denna tuffa tid vi går igenom tillsammans.
Dag 5 - fredag 14/1
Vaknade efter att ha sovit ganska bra. Hade varit uppe en lite stund som vanligt på natten för att pissa, märkte att det kommit en del blodigt slem i trosorna. Ringde efter en barnmorska, som sa att det var ett gott tecken - betydde att livmodern har fått jobba lite och att det inte har varit värkar helt i onödan. Somnade om och sov ytterligare några timmar.
När jag och Robin vaknade kopplades droppet bort och sedan åt vi frukost. Efteråt gjordes en sista CTG-kurva och jag fick träffa två läkare som berättade vad som tänkt under helgen. Som planerat skickades vi hem. Varken barnmorska eller läkare kände efter på livmodern hur det gått efter ballongkatetern, vilket jag tycker är lite konstigt. Men antagligen så har inget hänt, som vanligt...
På lördag ska vi in för en liten undersökning, göra en CTG-kurva och sedan få åka hem. På måndag ska vi åka in igen och så får vi se vad som händer, just nu kan man inte säga exakt vad som kommer göras, men det blir igångsättning såvida inte förlossningen kommer igång av sig självt.
Lasse hämtade oss vid 11-tiden och vi åkte hem. Vi hade planerat att komma hem idag fredag, men då med två små pojkar...
Vilken vecka... Jag hoppas att veckan som kommer inte blir lika utdragen och att pojkarna bestämmer sig för att komma ut! Envisa ungar, nu får ni allt ta och lyssna inte bara på mamma och pappa, utan också på alla läkare!! ♥
Sista natten som gravid?
PUBLICERAT: 2011-01-09 // 23:35:18 ❤ Marias graviditet
4 Kommentarer
Idag är det sista natten som jag sover hemma som gravid. Nästa gång jag ligger i min säng så kommer jag vara mamma till två, små grabbar. Helt ofattbart! :)
Min lillasyster Karolina ska ta hand om lyan medan vi är borta - mata katterna och se till att allt kommer vara tipp-topp när vi kommer hem! Funderar på hur jag skulle kunna utnyttja henne lite mer i detta "uppdrag", men mitt huvud är fullt med andra tankar, så hon kommer väl undan den här gången ;)
I morgon bitti stiger vi opp tidigt, äter amerikanska pannkakor med lönnsirap, bacon och banan till frukost (haha, låter helt weird, men det är så gott!) och åker sedan till Borås för igångsättning.
Det verkar inte som om killarna kommer ut i natt, de har inte bråttom ;) Läste att det är typiskt Stenbockar att vara envisa, om man nu ska tro på stjärntecken.
Bloggen kommer ligga i lite koma de närmaste dagarna med andra ord... Ha det gott så länge!
kliande monster
PUBLICERAT: 2011-01-09 // 23:28:08 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Jag blir gaaalen!!!
Det kliar som aldrig förr... Strax efter jul fick jag någon allergisk reaktion av vad jag tror berodde på lite kläder jag fått från Robins kusin. Hon har fått sitt andra barn och jag fick en mysdress för gravida från henne när vi träffades på julmiddagen hos Robins moster. Eftersom de var nytvättade tänkte jag inte på att tvätta om dem, det behövdes liksom inte tyckte jag...
Hur som helst, några dagar senare börjar det klia något fruktansvärt på magen, och en natt kliade jag sönder huden runt naveln, där sömmen varit. Vilket resulterade i små, små knottror som påminnde nästan om finnar... :(
Och i förrgår började det klia överallt!!! På armar, händer, ben och fötter och självklart ännu värre på magen. Jag hade fått rådet av en läkare att hydrokortison kan vara bra mot sån här klåda/eksem, så jag testade det.
Nope! Det blev bara värre! På bipackssedeln stod det att man kunde få ännu värre hudirritation, så det var jag medveten om. Men jag har aldrig, aldrig fått biverkningar av någon medicin, men självklart får jag det nu... Vad stod det? Färre än 1 på 1000, tror jag det var?! ARGH. Så jäkla typiskt... :(
Hur som helst, några dagar senare börjar det klia något fruktansvärt på magen, och en natt kliade jag sönder huden runt naveln, där sömmen varit. Vilket resulterade i små, små knottror som påminnde nästan om finnar... :(
Och i förrgår började det klia överallt!!! På armar, händer, ben och fötter och självklart ännu värre på magen. Jag hade fått rådet av en läkare att hydrokortison kan vara bra mot sån här klåda/eksem, så jag testade det.
Nope! Det blev bara värre! På bipackssedeln stod det att man kunde få ännu värre hudirritation, så det var jag medveten om. Men jag har aldrig, aldrig fått biverkningar av någon medicin, men självklart får jag det nu... Vad stod det? Färre än 1 på 1000, tror jag det var?! ARGH. Så jäkla typiskt... :(
Har inte sovit något vidare de senaste två nätterna, har mest rullat runt, runt, runt i sängen och kliat mig frenetiskt. Jag vet inte riktigt varför detta kli är så jobbigt, men jag hoppas att det beror på hormonerna i kroppen! Då kanske det slutar så fort pojkarna kommit ut?
Haha, man kan ju i alla fall få hoppas lite...
Sista ultraljudet
PUBLICERAT: 2011-01-05 // 19:03:12 ❤ Marias graviditet
3 Kommentarer
Jahaja. Då har man varit på det sista ultraljudet/tillväxtkontrollen. Pojkarna mådde finfint, de växte stadigt och det skiljde knappt 60 gram på dem!
När jag ser tillbaka på början av graviditeten skrattar jag nästan lite grann åt mina nojiga tankar - att de kunde födas när som helst efter 25e graviditetsveckan, att de kunde drabbas av tvillingtransfusion, att den ene skulle vara mycket mindre och svagare... Jag såg i mitt huvud slangar, kuvöser, små små lila-aktiga händer... Men fy vad lycklig jag är över hur det har gått!
Graviditeten kunde inte ha varit bättre, pojkarna mår hur bra som helst och nu är det bara förlossningen kvar. Vem vet, den kanske går lika bra som allt annat har gått? (:
Haha, vilken skrytmåns jag är. Men jag är stolt! Om en vecka är jag mamma till världens finaste prinsar ♥
När jag ser tillbaka på början av graviditeten skrattar jag nästan lite grann åt mina nojiga tankar - att de kunde födas när som helst efter 25e graviditetsveckan, att de kunde drabbas av tvillingtransfusion, att den ene skulle vara mycket mindre och svagare... Jag såg i mitt huvud slangar, kuvöser, små små lila-aktiga händer... Men fy vad lycklig jag är över hur det har gått!
Graviditeten kunde inte ha varit bättre, pojkarna mår hur bra som helst och nu är det bara förlossningen kvar. Vem vet, den kanske går lika bra som allt annat har gått? (:
Haha, vilken skrytmåns jag är. Men jag är stolt! Om en vecka är jag mamma till världens finaste prinsar ♥
Studiofoton av gravidmagen
PUBLICERAT: 2010-12-27 // 14:46:54 ❤ Marias graviditet
5 Kommentarer
Några bilder från fotograferingen förra veckan.
Robins syster Andrea (http://marunga.se) stod bakom kameran :)
Robins syster Andrea (http://marunga.se) stod bakom kameran :)
Tjockisarna i magen
PUBLICERAT: 2010-12-08 // 22:49:11 ❤ Marias graviditet
2 Kommentarer
Nu börjar det kanske bli lite tjatigt - men idag var jag och Robin på ultraljud, igen!! ;)
Alltid lika trevligt och spännande. Som vanligt blir jag hypernervös innan, är livrädd för att den ena tvillingen har blivit dålig eller ännu värre - dött. Eller att de slutat växa, gått ner i vikt eller har dåliga flöden så att man måste plocka ut dem på direkten. Huh.
Men idag hände ingenting, bara den gamla vanliga - lägga sig på britsen, flasha magen och bli inkletad i glidmedel. Haha! Låter inte direkt som en ultraljudsundersökning nu..
Pojkarna mådde finfint, de hade gått upp en hel del i vikt och båda vägde runt 2000 gram, det skiljde knappt 100 gram på dem. Dessutom följer de tillväxtkurvan perfekt, tvilling ett är till och med liite över! Han är med andra ord större än vad vissa enlingar är! Jisses, jag kommer trycka ut två tjockisar! ;)
Det bästa av allt var att båda twinsen ligger nu med huvudet neråt! Ettan har varit fixerad i flera veckor och jag hoppas att tvåan fixerar sig nu med, även om det inte spelar någon roll så länge ettan kommer ut först med huvudet. Han banar ju väg för den andre.
Läkaren bekräftade dessutom när jag blir igångsatt, vilket blir runt vecka 37. Med andra ord runt den nionde januari! Åh, så läskigt, så spännande. Can't wait.
Alltid lika trevligt och spännande. Som vanligt blir jag hypernervös innan, är livrädd för att den ena tvillingen har blivit dålig eller ännu värre - dött. Eller att de slutat växa, gått ner i vikt eller har dåliga flöden så att man måste plocka ut dem på direkten. Huh.
Men idag hände ingenting, bara den gamla vanliga - lägga sig på britsen, flasha magen och bli inkletad i glidmedel. Haha! Låter inte direkt som en ultraljudsundersökning nu..
Pojkarna mådde finfint, de hade gått upp en hel del i vikt och båda vägde runt 2000 gram, det skiljde knappt 100 gram på dem. Dessutom följer de tillväxtkurvan perfekt, tvilling ett är till och med liite över! Han är med andra ord större än vad vissa enlingar är! Jisses, jag kommer trycka ut två tjockisar! ;)
Det bästa av allt var att båda twinsen ligger nu med huvudet neråt! Ettan har varit fixerad i flera veckor och jag hoppas att tvåan fixerar sig nu med, även om det inte spelar någon roll så länge ettan kommer ut först med huvudet. Han banar ju väg för den andre.
Läkaren bekräftade dessutom när jag blir igångsatt, vilket blir runt vecka 37. Med andra ord runt den nionde januari! Åh, så läskigt, så spännande. Can't wait.
Fick en bild idag också - här syns pojkarnas huvuden, när de ligger tätt ihop :)
Näsan liknar Robins, för övrigt ♥ ;)
Och texten - tvilling Ett är egentligen tvilling Två, och tvärtom.
Robin hade lite för bråttom när han redigerade bilden... ;)
Vecka 32
PUBLICERAT: 2010-11-28 // 21:34:47 ❤ Marias graviditet
4 Kommentarer
ღ v. 32 (31+0)
Två trötta bilder på min mage. Jag tänker på bacon och octomom.
Jag är även medveten om att jag har nästan hela tiden samma mysbyxor,
men jag får inte på mig någat annat längre...
Jag är även medveten om att jag har nästan hela tiden samma mysbyxor,
men jag får inte på mig någat annat längre...
MVC-kontroll
PUBLICERAT: 2010-11-24 // 16:13:23 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Dagen startades med nybakade scones, alltid lika oslagbart! Strax där på pinnade jag, Robin och magen upp till MVC för lite kontroller. Vi mätte SF-måttet (som låg på 38 cm), lyssnade på pojkarnas hjärtljud och pratade lite allmänt inför förlossningen.
Jag tog även med mig mina gamla papper upp för att få ordning på det där med tuberkolosen jag har varit så förvirrad över. Mamma hade såklart rätt, det var en vaccination. Hur det har blivit till ett test, det vet vi inte däremot. Men men, det känns i alla fall mycket bättre nu. :)
Efteråt passade jag även på att ringa till Länsförsäkringar och dubbelkolla min gravidförsäkring, vad som gällde nu när det var tvillingar. Positiva besked därifrån med!
Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, eftersom dagen har gått så bra som den har gjort hittills. Det kan ju inte bli bättre, bara sämre! ;)
Jag tog även med mig mina gamla papper upp för att få ordning på det där med tuberkolosen jag har varit så förvirrad över. Mamma hade såklart rätt, det var en vaccination. Hur det har blivit till ett test, det vet vi inte däremot. Men men, det känns i alla fall mycket bättre nu. :)
Efteråt passade jag även på att ringa till Länsförsäkringar och dubbelkolla min gravidförsäkring, vad som gällde nu när det var tvillingar. Positiva besked därifrån med!
Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, eftersom dagen har gått så bra som den har gjort hittills. Det kan ju inte bli bättre, bara sämre! ;)
UL v30
PUBLICERAT: 2010-11-23 // 17:37:46 ❤ Marias graviditet
2 Kommentarer
Så var det dags, igen. Ultraljudsundersökning/tillväxtkontroll i Borås,alltid lika roligt :)
Denna gången följde även Marika med, så fick hon träffa pojkarna. Det kanske inte fanns så mycket att se, nu är det mest ett svart-vitt virrvarr. Det dyker upp en cirkel på skärmen och man får förklara om det är ett huvud eller en mage. Hon fick även se mina blodtrycksfall, haha.
Förlängde även sjukskrivningen året ut, och fick även reda på när jag ska föda ungefär!! Ungefär tre veckor innan BF (30e januari) blir jag igångsatt! Wooah... Det är ju bara sju veckor dit, så nu blev man lite nervös och förväntansfull... Nu håller jag tummarna att grabbarna håller sig kvar i magen tills dess och att de inte bestämmer sig för att komma ännu tidigare. ;)
Denna gången följde även Marika med, så fick hon träffa pojkarna. Det kanske inte fanns så mycket att se, nu är det mest ett svart-vitt virrvarr. Det dyker upp en cirkel på skärmen och man får förklara om det är ett huvud eller en mage. Hon fick även se mina blodtrycksfall, haha.
Förlängde även sjukskrivningen året ut, och fick även reda på när jag ska föda ungefär!! Ungefär tre veckor innan BF (30e januari) blir jag igångsatt! Wooah... Det är ju bara sju veckor dit, så nu blev man lite nervös och förväntansfull... Nu håller jag tummarna att grabbarna håller sig kvar i magen tills dess och att de inte bestämmer sig för att komma ännu tidigare. ;)
Baby, ett litet mirakel
PUBLICERAT: 2010-11-15 // 16:49:04 ❤ Marias graviditet
1 Kommentarer
Robin lånade hem denna bok från sitt jobb. Helt otrolig!
Förutom alla underbara bilder så står det riktigt vettiga saker i den om
barnens utveckling emotionellt, fysiskt och socialt.
Låna hem eller köp! :)
barnens utveckling emotionellt, fysiskt och socialt.
Låna hem eller köp! :)
Kärlek
Blåröda bevis
PUBLICERAT: 2010-11-03 // 17:09:33 ❤ Marias graviditet
1 Kommentarer
Var hos BM idag. Kollade blodtryck, kissade i en mugg och mätte SF-måttet (magens tillväxtkurva, typ). Fick även lyssna på buspojkarnas hjärtljud och rörelser, så himla mysigt!
Nu är jag tydligen nästan lika stor som en fullgången enlingsgraviditet. 35 cm visade måttbandet. Ändå är jag bara i vecka 27! Detta kan bli intressant att se hur stor magen kan bli. ;)
Tänk om det bara hade varit en krabat därinne istället? Nu inser jag ju hur töntiga tankar jag hade innan, när jag var orolig för hudbristningar. Jag skulle inte ha fått några alls förmodligen.
Än har jag inte fått ett enda litet, blårött streck på magen. Bara på brösten, men det var i början av graviditeten när de var stora som pilatesbollar (kändes det som i alla fall)... Dessutom - nu känner jag nästan "kan jag inte få en liiten bristning på magen?" som bevisar sen att jag har burit på dessa två, små underbara liv.
Nu är jag tydligen nästan lika stor som en fullgången enlingsgraviditet. 35 cm visade måttbandet. Ändå är jag bara i vecka 27! Detta kan bli intressant att se hur stor magen kan bli. ;)
Tänk om det bara hade varit en krabat därinne istället? Nu inser jag ju hur töntiga tankar jag hade innan, när jag var orolig för hudbristningar. Jag skulle inte ha fått några alls förmodligen.
Än har jag inte fått ett enda litet, blårött streck på magen. Bara på brösten, men det var i början av graviditeten när de var stora som pilatesbollar (kändes det som i alla fall)... Dessutom - nu känner jag nästan "kan jag inte få en liiten bristning på magen?" som bevisar sen att jag har burit på dessa två, små underbara liv.
Bild lånad från niomånader.se
Kändisar som fått tvillingar
PUBLICERAT: 2010-10-25 // 20:02:57 ❤ Marias graviditet
2 Kommentarer
Céline Dion (som födde tvillingpojkar nu i helgen - 23/10! :) )
Julia Roberts
Angelina Jolie
Jennifer Lopez
Marcia Cross
Sarah Jessica Parker
Patrick Dempsey
Sean P. Diddy
Céline Dion (som födde tvillingpojkar nu i helgen - 23/10! :) )
Julia Roberts
Angelina Jolie
Jennifer Lopez
Marcia Cross
Sarah Jessica Parker
Patrick Dempsey
Sean P. Diddy
Grodan Boll
19 Oktober 2010
PUBLICERAT: 2010-10-19 // 23:20:43 ❤ Marias graviditet
2 Kommentarer
Så, har bockat av det mesta av min "att-göra"-lista för idag :)
Dagens föräldrautbildning var lite udda. Vår barnmorska visade först en kort film om livet hemma efter BB, som fick det att framstå som att den tiden kommer bli alldeles underbar och rosafluffig. Barn som var ungefär 6-7 år gamla intervjuades där de fick berätta hur det var att vara bebisar och vara i sin mammas mage.
"Det var mörkt, klabbigt och trångt i mammas mage"
"När jag var bejbis drack jag bara välling, mjölk. För jag hade inga tänder"
"Nu kan jag prata, innan sa jag bara Ga-ga! Min kompis lillasyster la spaghetti i sitt glas,hihihi"
Jag kommer inte ihåg något vettigt från den filmen, tyckte den var urusel. Dessutom filmade de ett spädbarn som skrek hjärtskärande och det låg på sängen. Inte mitt på sängen, utan långt ner vid fotändan och kanten, obevakat! Hur tänker de som gjorde filmen då? Är det värt att riskera ett spädbarns säkerhet för att få lite "dramatiska bilder" när det är hungrigt (som för övrigt kallades för stormen i filmen. Hunger=storm, tutte=solsken. HAHA) ??! Herregud...
Sedan snackade barnmorskan om samlivet, hur man skulle vårda kärleken med sin partner, så att barnet/barnen inte tar upp all ens tid. Hon förespråkade snabbisar på toaletten när barnen sover. Yeah...
Dagens föräldrautbildning var lite udda. Vår barnmorska visade först en kort film om livet hemma efter BB, som fick det att framstå som att den tiden kommer bli alldeles underbar och rosafluffig. Barn som var ungefär 6-7 år gamla intervjuades där de fick berätta hur det var att vara bebisar och vara i sin mammas mage.
"Det var mörkt, klabbigt och trångt i mammas mage"
"När jag var bejbis drack jag bara välling, mjölk. För jag hade inga tänder"
"Nu kan jag prata, innan sa jag bara Ga-ga! Min kompis lillasyster la spaghetti i sitt glas,hihihi"
Jag kommer inte ihåg något vettigt från den filmen, tyckte den var urusel. Dessutom filmade de ett spädbarn som skrek hjärtskärande och det låg på sängen. Inte mitt på sängen, utan långt ner vid fotändan och kanten, obevakat! Hur tänker de som gjorde filmen då? Är det värt att riskera ett spädbarns säkerhet för att få lite "dramatiska bilder" när det är hungrigt (som för övrigt kallades för stormen i filmen. Hunger=storm, tutte=solsken. HAHA) ??! Herregud...
Sedan snackade barnmorskan om samlivet, hur man skulle vårda kärleken med sin partner, så att barnet/barnen inte tar upp all ens tid. Hon förespråkade snabbisar på toaletten när barnen sover. Yeah...
Ultraljud v24
PUBLICERAT: 2010-10-13 // 22:37:00 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Igår var jag i Borås och gjorde ultraljud, igen. Pojkarna mäts ju varannan vecka för att man ska se att de växer som de ska. Allt såg bra ut, blodet gick som det skulle i båda navelsträngarna och det var jämn fostervattenfördelning. Fick även reda på att risken för tvillingtransfusion är mindre nu när jag är +24 veckor :)
Grabbarna sprattlade på som vanligt och mådde finfint, men de var inte jättesugna på att bli undersökta. Nummer ett hade huvudet så långt ner det gick i livmodern, så barnmorskan fick trycka rätt ordentligt, vilket inte var jätteskönt, eftersom jag var lite kissnödig :S
Och nummer två gömde sig som vanligt under revbenen, så där fick även apparatan tryckas på ordentligt...
Eftersom jag drabbats de senaste gångerna av blodtrycksfall så åt jag lite Dextrosol innan undersökningen, i hopp om att det skulle hjälpa. HAH! Jag fick inte ett, utan TVÅ blodtrycksfall. Efter att ha fått vila lite när jag fått det första, fick jag lägga mig igen, på rygg. Eftersom jag fortfarande var lite yr så tog det knappt två minuter, så mådde jag skitdåligt igen. Bad om att få lägga mig på sidan, men det fick jag inte. Det var bara en liiten stund kvar, sa barnmorskan.
Nej, henne gillade jag inte. Dessutom skulle vi fixa sjukintyget denna gång, men hon sköt fram det till nästa gång. Förra gången pratade jag med en läkare som ville att jag skulle vara sjukskriven senast vecka 25. Nu kommer det ju bli tidigast vecka 26... Suck.
Jaja, huvudsaken är ju att grabbarna mår bra!
Grabbarna sprattlade på som vanligt och mådde finfint, men de var inte jättesugna på att bli undersökta. Nummer ett hade huvudet så långt ner det gick i livmodern, så barnmorskan fick trycka rätt ordentligt, vilket inte var jätteskönt, eftersom jag var lite kissnödig :S
Och nummer två gömde sig som vanligt under revbenen, så där fick även apparatan tryckas på ordentligt...
Eftersom jag drabbats de senaste gångerna av blodtrycksfall så åt jag lite Dextrosol innan undersökningen, i hopp om att det skulle hjälpa. HAH! Jag fick inte ett, utan TVÅ blodtrycksfall. Efter att ha fått vila lite när jag fått det första, fick jag lägga mig igen, på rygg. Eftersom jag fortfarande var lite yr så tog det knappt två minuter, så mådde jag skitdåligt igen. Bad om att få lägga mig på sidan, men det fick jag inte. Det var bara en liiten stund kvar, sa barnmorskan.
Nej, henne gillade jag inte. Dessutom skulle vi fixa sjukintyget denna gång, men hon sköt fram det till nästa gång. Förra gången pratade jag med en läkare som ville att jag skulle vara sjukskriven senast vecka 25. Nu kommer det ju bli tidigast vecka 26... Suck.
Jaja, huvudsaken är ju att grabbarna mår bra!
Weleda Havandeskapaolja
PUBLICERAT: 2010-10-10 // 20:46:24 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Idag hade Relaxen i Svenljunga öppet hus med en massa erbjudanden. Jag hade gärna gjort en minimanikyr om jag orkat, men jag handlade bara lite grann istället. De hade 15% på hela hälsokostsortimentet så jag köpte mig Weledas havandeskapsolja.
Oljan ska smörjas på mage, lår och bröst för att förhindra hudbristningar vid graviditeten. Än så länge har min mage inte fått ett enda litet märke, och jag hoppas att det förblir så! Nu vet jag inte om oljan kommer hjälpa, jag tror att det till viss del spelar in genetiskt sett. Dessutom kommer huden på min mage inte att genomgå en "vanlig" graviditet, den kommer ju bli mycket större än alla andras, haha!
Jag ska ge havandeskapsoljan en chans, dessutom är det så mycket att smörja in och mysa med magen :)
Oljan ska smörjas på mage, lår och bröst för att förhindra hudbristningar vid graviditeten. Än så länge har min mage inte fått ett enda litet märke, och jag hoppas att det förblir så! Nu vet jag inte om oljan kommer hjälpa, jag tror att det till viss del spelar in genetiskt sett. Dessutom kommer huden på min mage inte att genomgå en "vanlig" graviditet, den kommer ju bli mycket större än alla andras, haha!
Jag ska ge havandeskapsoljan en chans, dessutom är det så mycket att smörja in och mysa med magen :)
Barnmorskebesök
PUBLICERAT: 2010-10-05 // 16:37:10 ❤ Marias graviditet
0 Kommentarer
Idag var och Robin på besök hos barnmorskan. Först gjorde vi lite tester, kollade blodtrycket och värdena. Allt såg bra ut, förutom mina järnvärden, vilket var väntat. Skulle öka intaget av mina järntabletter så får vi hoppas att det blir bättre och att jag blir piggare. Jag har ju trots allt två stycken små pojkar som suger kraften ur mig, haha!
Utöver testerna så kollade vi även min SF-kurva. Jag är lika stor som en enlingsgravid kvinna som skulle vara i vecka 30-31! Jisses... Och jag kommer bara att bli större och större.
Vi lyssnade även på pojkarnas hjärtljud och det såg också rätt bra ut. Pulsen (Pulsarna..? Heter det så?) var lite hög, men det höll ju på att brottas eller boxas för fullt samtidigt som barnmorskan lyssnade. Det var helt underbart att få höra deras hjärtljud och veta allt gick bra. :)
Efter lunch fick vi kila upp till mottagningen igen för att vara med på föräldrautbildning. Denna gång handlade om smärtlindning och så fick man se en film som handlade om att föda. Kändes som om det mesta kunde jag läst mig till eller kollat på nätet, inget nytt direkt. Men det är väl bra att gå igenom sånt flera gånger...
Utöver testerna så kollade vi även min SF-kurva. Jag är lika stor som en enlingsgravid kvinna som skulle vara i vecka 30-31! Jisses... Och jag kommer bara att bli större och större.
Vi lyssnade även på pojkarnas hjärtljud och det såg också rätt bra ut. Pulsen (Pulsarna..? Heter det så?) var lite hög, men det höll ju på att brottas eller boxas för fullt samtidigt som barnmorskan lyssnade. Det var helt underbart att få höra deras hjärtljud och veta allt gick bra. :)
Efter lunch fick vi kila upp till mottagningen igen för att vara med på föräldrautbildning. Denna gång handlade om smärtlindning och så fick man se en film som handlade om att föda. Kändes som om det mesta kunde jag läst mig till eller kollat på nätet, inget nytt direkt. Men det är väl bra att gå igenom sånt flera gånger...
Bild från första UL :)
Här ser man pojkarnas huvuden ovanfrån.