Har jobbat jävel med mitt forum.
Försöker verkligen. Nu ska folk bara strömma in.
rätt folk.
Ska börja lära mig om energivärderna, måste få koll på det.
Lagom till jul, det blir toppen. Vill inte veta hur mycket dåligt det finns i julmaten, usch!
Har bara lite kontroll på det jag äter mest.
Ska börja äta knäckebröd. Satan, blivit lite av förälskad i dom där bröden.
*knaper*

Hatar detta väder. Bara fryser hela tiden. Och jag vill ut och springa, kan knappast göra det nu.
Jävla fetto. Kommer rulla ut ur huset lagom efter jul.
Gah.
Min hand är kall, skitkall. Har fått dödålig cirkulation i den.
Vet itne vad det kan bero på. /:

Vill ut och shoppa. Köpa tröjor, skor och vantar!
Vill även pierca mig snart. Navel? Har funderat på det.  Men till vilken nytta när jag itne kommer visa min jävla fettomage?! :/
Får se, får se. Ska först fixa öronen och näsan.

Enjoy. /m

Ni är inte så tacksamma, vet ni.
Ingen av er går att prata med, ni blir aldrig, aldrig seriösa.

Ingen vet riktigt hur det ligger till, ni har fått en bild, som ni håller fast vid nu. Som ni tror på.
Men verkligheten då?! Ser ni den?
Kan ni vara någon gång allvarsamma, seriösa och inse vad som sker omkring er?!!

Ser ni inte de som mår dåligt? Nej, ni är förblindade.
Av eran jävla perfekta värld. Utan bråk, utan anfall, utan skrik och en massa andra oljud.

Har ni någon gång känt av riktig smärta?
Den svider, och menar jag verkligen det. Har ni någon gång känt i händerna, fötterna, ryggen och i nacken hur det svider, som om huden skulle brista?
Tror inte det.

För ni somnar var natt i ett tyst hus, utan buller och stök, utan skrik och bråk.
Hos er finns det ingen som slår sönder saker.
Hos er finns det bara en perfekt, lugn kväll, en kväll då ni slappnar av, känner er tillfreds innan ni lägger er, för att drömma era jävla underbara drömmar.

Just det. Drömmar.
Jag tycker inte om mina.
Jag vill sova djupt, känna mig trygg. Men min tillvaro är inte sådan.
Bara förflutet, saker jag ångrar. Saker jag ångrar så hemskt, hemskt mycket.
Jag kunde gjort det bättre, jag kunde mått bättre om jag gjort så, gjort si.

Vaknat kallsvettig någon gång? Eller riktigt varm, stekhet?
Vaknat rädd?
Vaknat med huvudvärk? Då menar jag inte bakfylla eller för att du varit sjuk eller så.
Har ni säkert.
Bara för att ni varit oroliga.
Över vad? Kanske ett svar, kanske ett prov eller ett intermezzo som inträffade plötsligt?

Jag skäms.
Jag skäms över den jag är.
Jag är rädd för att jag vet inte vad folk tycker och tänker om mig.
Jag vet bara att det itne är bra bara.

Tänk om jag varit starkare, varit smartare, bara lite mer behövd.
Eller tänk om jag varit sötare och smalare.
Kanske, BARA kanske hade folk tyckt om mig.

För just nu känner jag mig bara utnyttjad.
Jag är bara någon som ni fyller i era tomma luckor.
En ledig plats bredvid dig? Jag sitter där, bara för att DU inte ska vara ensam.
Spelar kort med er, bara för att någon ska sysselsätta er, inte för att ni vill prata eller vara allmänt sociala.
Utan bara för att ni ska visa andra att ni känner folk. Bara ni känner någon.

Vet ni?
Egentligen vill jag bara sitta vid min dator och skriva.
Ensam.
Sitta och surfa, göra ingenting. Blogga på mina bloggar.
Skriva i mina forum.
Titta på bilder på andras bilddagböcker, se på människors perfekta liv.

Jag vill bara vara ensam, sitta och lyssna på min musik.
Min xxx musik!
Den som driver mig till det jag vill vara.
Min emotional-musik!
Det som får mig att se vem jag är, yttrycka mig.
Min musik, med skrik, svordomar och vrål!
Den som ger mig utrymme att uttrycka min ilska.


Fast.
Mest av allt vill jag ha en vän.
En äkta vän, som går att prata med, som kan ge mig råd.
Kan berätta hur jag ska göra, och stötta mig.
Ingen som kommer och säger att jag borde lägga ner mina tankar och gå vidare.
För så lätt är det inte.
Men ajg vill itne tynga ner den med mina problem.

Förlåt.
Jag är skit.
skit.

Hopplös.
Idag kände jag.. Ingenting.
Just ingenting alls. Jag kände mig tom.

Betydelselös. Jag var skit, ingenting.
Mina andetag var tystare än vanligt, långsammare än vanligt.

En kall kropp, en kall säng, ett kallt täcke och en iskall vägg.
Och där log jag, mitt ibland allt, och tänkte.
Tänkte på det förflutna. Tänkte på det jag kunde gjort annorlunda.
Låg nog i tre timmar och tänkte, stirrade in väggen eller i taket. Tittade på klockan ibland.

Varför känner jag inget? Ingen glädje, ingen smärta, inte ens ilska.
Jag skulle till stallet framåt dagen, men var inte förväntansfull åt det.
Vad berodde detta på?

Är det så här perioder avslutas?
Med att man inte känner någonting?
Ska man sedan vakna upp om några dagar, och tänka på ett nytt, friskt sätt?
Ska jag glädja mig åt annat?


Helvete.
Saker och ting är inte som tidigare.
Det bara rullar utför.
Vill inte vara ensam genom detta. För just nu är jag det. Ensam.

/m

Jag vet inte vilket respons jag ska ge. Ska jag börja storgråta?
Fast då blir folk bara illa till mods..
Jag känner mig så kall, elak när jag inte gråter.
Som om jag inte bryr mig.

Hur ska man reagera? Hur fan ska jag svara  på alla frågor, berätta hur det är, och sedan finna mig i det?
Jag vill ju inte, jag vill inte landa.
Jag vill inte inse faktum.
Att det har verkligen har hänt.

Jag känner mig egoistiskt med. Jag koncentrerar mig på annat. Nu syftar jag inte på skolan.
Det hade varit iförsig nästan förståerligt.
Men... Jag tänker på annat.

Jag gör saker som är fel. Tänker fel. Agerar fel, fel, fel.
Jag är förvirrad. Så jävla förvirrad.

Och ingen skulle förstå.

/m

Människan. En så svag individ.
Dåtidens dödssynd - frosseri - är vardagligt.
Frosseri, det är just vad vi alla håller på med.
Alla dessa kakor, bullar, godis, snabbmat, pizzor, läsk och annan fet mat.
Det är frosseri, ingen vet riktigt vad hunger är.
Ingen vet hur det är att arbeta för att få mat på bordet... Kanske borde en epidemi ske, just idag är snart, för att vi borde lära oss, och inse att vi har det för bra, att vi lever i en synd. 
Nej, flera synder..  

Då, när ingen kunde äta hur mkt som helst, då vissa var naturligt mulliga, var de personerna vackra, det var som alla män trånade efter. Det var det som blev avbilda som det perfekta kvinnan.
Vad kunde de haft för BMI? Minst 25-26.
Det som ses som övervikt idag.

Och vad är dagens idealvikt? Eller, jag menar idaelBMI..
Undervikt är under 19, utmärglad är 17 eller mindre. Idealet ligger idag 21 eller mindre.
Jag har pratat med de som har BMI 14..
 Är det för lite? jag vet inte, har inte sett bilder på dem, har bara sett bilder på dem som har 18-19..

Jag har mitt tycke om vad som är vackert, och det är inte dåtidens kvinnor med högt BMI.

/maria - just a little bit pretty, just a little bit thinner

Sa för mycket.
Avslöjade för mycket, för mycket av mig, det som jag absolut inte fick.

VARFÖR?!!

De som jag inte skulle berätta för vet redan, det är ingen ide. Snart vet alla, och alla kommer sätta stopp.
Sätta stopp för mig.
Jag kommer att bli som ni, lika jävla normal, som en robot.
Jag ska tänka som er, jag ska se ut som er.

Balle!
Jag gör detta mot mig för det är mitt straff. Jag måste lida, ty alltför många har lidit på grund av mig.
Jag måste sluta.

Min tanke är att finna någon i samma tankebanor,så vi kan stötta varandra.
Att nå mitt mål.

Jag vill vara vacker.