Ni är inte så tacksamma, vet ni.
Ingen av er går att prata med, ni blir aldrig, aldrig seriösa.

Ingen vet riktigt hur det ligger till, ni har fått en bild, som ni håller fast vid nu. Som ni tror på.
Men verkligheten då?! Ser ni den?
Kan ni vara någon gång allvarsamma, seriösa och inse vad som sker omkring er?!!

Ser ni inte de som mår dåligt? Nej, ni är förblindade.
Av eran jävla perfekta värld. Utan bråk, utan anfall, utan skrik och en massa andra oljud.

Har ni någon gång känt av riktig smärta?
Den svider, och menar jag verkligen det. Har ni någon gång känt i händerna, fötterna, ryggen och i nacken hur det svider, som om huden skulle brista?
Tror inte det.

För ni somnar var natt i ett tyst hus, utan buller och stök, utan skrik och bråk.
Hos er finns det ingen som slår sönder saker.
Hos er finns det bara en perfekt, lugn kväll, en kväll då ni slappnar av, känner er tillfreds innan ni lägger er, för att drömma era jävla underbara drömmar.

Just det. Drömmar.
Jag tycker inte om mina.
Jag vill sova djupt, känna mig trygg. Men min tillvaro är inte sådan.
Bara förflutet, saker jag ångrar. Saker jag ångrar så hemskt, hemskt mycket.
Jag kunde gjort det bättre, jag kunde mått bättre om jag gjort så, gjort si.

Vaknat kallsvettig någon gång? Eller riktigt varm, stekhet?
Vaknat rädd?
Vaknat med huvudvärk? Då menar jag inte bakfylla eller för att du varit sjuk eller så.
Har ni säkert.
Bara för att ni varit oroliga.
Över vad? Kanske ett svar, kanske ett prov eller ett intermezzo som inträffade plötsligt?

Jag skäms.
Jag skäms över den jag är.
Jag är rädd för att jag vet inte vad folk tycker och tänker om mig.
Jag vet bara att det itne är bra bara.

Tänk om jag varit starkare, varit smartare, bara lite mer behövd.
Eller tänk om jag varit sötare och smalare.
Kanske, BARA kanske hade folk tyckt om mig.

För just nu känner jag mig bara utnyttjad.
Jag är bara någon som ni fyller i era tomma luckor.
En ledig plats bredvid dig? Jag sitter där, bara för att DU inte ska vara ensam.
Spelar kort med er, bara för att någon ska sysselsätta er, inte för att ni vill prata eller vara allmänt sociala.
Utan bara för att ni ska visa andra att ni känner folk. Bara ni känner någon.

Vet ni?
Egentligen vill jag bara sitta vid min dator och skriva.
Ensam.
Sitta och surfa, göra ingenting. Blogga på mina bloggar.
Skriva i mina forum.
Titta på bilder på andras bilddagböcker, se på människors perfekta liv.

Jag vill bara vara ensam, sitta och lyssna på min musik.
Min xxx musik!
Den som driver mig till det jag vill vara.
Min emotional-musik!
Det som får mig att se vem jag är, yttrycka mig.
Min musik, med skrik, svordomar och vrål!
Den som ger mig utrymme att uttrycka min ilska.


Fast.
Mest av allt vill jag ha en vän.
En äkta vän, som går att prata med, som kan ge mig råd.
Kan berätta hur jag ska göra, och stötta mig.
Ingen som kommer och säger att jag borde lägga ner mina tankar och gå vidare.
För så lätt är det inte.
Men ajg vill itne tynga ner den med mina problem.

Förlåt.
Jag är skit.
skit.