Huh, vilket natt det var! Jag sov ensam och gick och lade mig hyffsat tidigt. Och drömde en massa, men just kommer jag bara ihåg tre drömmar som jag tog till mig starkt...

Dröm 1:
Jag och Robin bor ju i en etta, men funderar på att "uppgradera" oss och flytta in i tvåan bredvid. Så när jag går förbi tvåan ser jag att det finns en massa möbler där inne, till min förfäran. Någon har flyttat in!!! Oh, ångest och ilska, vem kan det vara?! Den är min och Robins! vill jag vråla. Tills jag ser vem det är som har flyttat in... Mamma! Visst, jag älskar min kära mor, men att ha henne som granne är inget som står på min önskelista...

Dröm 2:
Den andra drömmen var hemsk. Har ni sett Världarnas Krig? I den så visas en scen med en å som är full med lik. Jag drömde att samma sak hade hänt med Ätran som går precis utanför lägenheten. Att det låg en massa lik på botten, men inte vilka lik som helst, utan zombielik! Ännu värre blir det när jag ser min gamla klasskompis Ebba stå på andra sidan ån - eftersom hon själv är en zombie, dessutom hungrig och jag är maten. Så hon tar sats och försöker hoppa över ån, men kommer inte över och drunknar. Huh.
Men det är inte slut än, nej. Så klart tappar jag balansen och faller i. Jag försöker ta mig upp, sliter i rötter, tovor och gräs men förgäves. Och när jag försöker skrika efter hjälp så väser jag bara.. Och det värsta är att jag känner alla förruttnade lik mot mina ben.

Dröm 3:
Den sista drömmen är inte hemsk. Den är underbar, till viss del. Robin och hans jaktkompisar (i denna dröm är han bonde eller jordbrukare tror jag... :S) har hittat en älg som är kritvit och de ställer den i ett hägn - jag har för mig att han beger sig av till sta'n och ska kontakta några personer- antagligen sälja älgen till något djurreservat eller liknande.
När Robin åkt så börjar älgen ändra form. Dess vita päls får svarta och grå fläckar och ett horn träder fram ur dess panna. Först blir den stor som en arbetshäst, men sedan slimmar den till sig lite och ändrar färg igen till kritvit - och den är ingen älg längre, utan en enhörning!! Ååh, helt underbart!
Jag lyckas även ta mig upp och rider den - i full galopp barbacka på en grusväg och vi flyger över små staket och grindar. Men tyvärr är inte lyckan långvarig och den får för sig att hoppa över en två meter högt staket, fastnar och faller illa. Plötsligt är den helt borta.


Mina drömmar är rätt knepiga... Robin skrattade åt mig idag när jag berättade det, speciellt åt älg-enhörningshistorien. Men alla har väl emellanåt konstiga drömmar?