För ett tag sedan blev jag medlem på Goodiebag.nu, en sida där man kan få testa lite produkter gratis. Idag fick äntligen min goodiebagpåse på posten och i den låg två små prover från Nivea och Weleda. Helt okej faktiskt, gillade speciellt Niveas duschtvål som luktade som stjärnfrukter (ska det göra i alla fall, jag vet inte hur stjärnfrukt luktar egentligen..)

Har även skrivit klart alla tackkort idag, blev nästan tjugo stycken! Haha, har nästan skrivkramp.. Det är dessutom nästan en månad sedan dopet, så får skicka iväg korten väldigt snart. Får ta en promenad till torget i morgon och posta korten, ska också passa på att köpa avmaskningsmedel igen till Klaes... Usch!

Igår var första dagen på jobbet. Gick bredvid. Det var hur kul som helst!!! Ska jobba som personlig assistent, och jag känner att det kommer bli en otroligt spännande resa. Kan knappt vänta tills det börjar på "riktigt".

Tidigare ikväll cyklade jag ner till kontoret. Fick träffa en till tjej som också ska jobba som assistent och fick träffa arbetsgivaren. Fick information och skrev på lite papper.

Det är lite overkligt än, som om det är en dröm. Jag har varit hemma så länge att jag nästan glömt hur det känns att komma ut utanför lägenheten och göra annat. Det känns hemskt att tänka så - men det är skönt att slippa vara mamma 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Fast det är jag ju ändå... ;)

Så pyser jag till sängs. Ska jobba i morgon igen. Wooho :)

Kan säga att jag oroade mig helt i onödan igår kväll! Pojkarna sov så jäkla bra i natt i sitt rum! De sov från 22-tiden till strax efter sex. Då var det Caspian som vaknade, åt lite och somnade om. Sedan sov de till nio! NIO! Vilken lyx! :D

Under eftermiddagen fick jag och Robin cravings efter hamburgare, så vi tog en promenad till "grannen", dvs pizzerian som vi bodde under innan. Så gott! Dallas pizzeria är helt klart den bästa pizzerian i Svenljunga, även om Catania inte ligger långt efter... ;)

Är för övrigt så förbannat glad, men jag vill inte säga något innan det finns på papper... Hehe

Åkte ut idag till Månstad. Robin kusin, Mari, och hennes pappa fyllde år igår. Så idag var det lite kalasfika :)
Caspian visade sin charmiga sida emellanåt, men båda lillkillarna var rätt griniga... De hade ingen ordenligt middagsvila idag, utan har bara slumrat lite då och då. Så ett par gånger så skrek de nästan lungorna ur sig på rgund av övertrötthet, stackarna. 

Sedan höll jag på att sätta stopp i toaletten efter att jag bytt på Caspian, jösses! Det har inte hänt mig sedan 2007? Det var i ettan på gymnasiet, fick typ panik och sprang ut, låtsades som om jag inte gjort någonting. Vad skulle jag göra, jag ville inte bli bruden som sket sönder toaletten, hahaha!

Robins mamma var på IKEA idag, så vi bad henne köpa en till säng till pojkarna. Nu ska de sova i varsin. Dessutom blir det första natten de sover i sitt rum!! Jag är lite nojig, tänk om jag inte hör dem liksom? Kommer säkert gå upp 5-6 gånger i natt och kolla till dem...

Mamma skickade över en bild från dopet. På denna bild så välsignades Caspian.
Har inte många bilder från dopet som är användbara... Andrea, "familjefotografen", stod ju framme och höll i Nathanael. Annars håller hon ju i sin kamera. Men mig gör det inget, jag har mina minnesbilder i huvudet :)

Lillkillarna har ju fått äta lite smakportioner de senaste dagarna. Palsternacka-potatis blev det, och det var ingen hit! Sura miner, rysningar och mer än hälften spottades ut. Idag blandade jag i lite bröstmjölk och  det verkade som om det blev lite lättare att få ner. Men i morgon testar jag en ny smak - morot-potatis. Skulle tro att det smakar lite bättre.

Det visas ingen Lyxfällan ikväll, så jag ska nog sätta på Black Swan istället. Ciao!

Igår var jag, Robin och lillkillarna på en föräldraträff som BVC anordnat. Fick träffa andra föräldrar och barn från Svenljunga kommun som var födda januari - april detta året. Hur trevligt som helst! De bebisar som var födda i april var såå små! Kändes som om mina killar var groteskt stora jämfört med dem, haha! Att så små knyten växer så fort... Jag kommer aldrig vänja mig... :)

Nästa vecka blir det en ny träff, då ska få träffa en kvinna som håller i babysim. Skulle absolut vilja testa det, Caspian och Nathanael är nästan som vattendjur, haha!

Efter föräldraträffen, när vi kom hem, överraskade Caspian oss med att göra en ny vändning - från rygg till mage! Det hade jag inte väntat mig på några veckor faktiskt! Så det var riktigt skoj! Och i morse gjorde han det igen. Verkar som om han gillar att ligga mage mer än att ligga på rygg. (Och det är väl bra det, han har fått en stor, kal fläck på baksidan av huvuden, eftersom håret har slitits så när han har ormat sig på golvet. Nu får det en chans att växa ut lite).

Nu blir det lunch. Har tänkt mig ugnsstekt falukorv... :)

♥

Detta har hänt sen senaste veckan:


- Har döpt Caspian & Nathanael. Gick finfint, killarna var riktigt snälla i kyrkan. Nu i veckan som kommer får jag sätta mig ner och skriva en massa tackkort :)

- Caspian vände på sig, från mage till rygg. Något som var riktigt skoj var att jag hade mobilen framme och kunde filma första vändningen! Kommer nog aldrig tröttna att se på den lilla filmsnutten där Caspian sprattlar som en säl och sedan rullar över på rygg, varpå ögonen blir stora som tefat :D Nathanael var för övrigt inte långt efter, dagen efteråt bestämde han sig för att han inte skulle vara sämre som vände sig med :)

- I torsdags var vi på BVC. Kollade vikten (6610g resp. 6650g) och snackade om smakportioner. Veckan som kommer blir de 4 månader, och det ska vi nog fira med lite puré för första gången!

- Har tvingats titta på ishockey-VM och har mot min vilja tyckt att det har varit lite intressant. Är jag sjuk!?

- Har varit på min första jobbintervju och det kändes bra. Håller tummarna för att det går vägen!

- Tagit livet av yuccapalmerna. Tror jag.

Nehepp, har haft en rätt okey vecka! Har haft mycket i huvudet, men när dopet var avklarat så kändes det lite lättare. Det rullar på! :)
Nu ska jag mobba Robin, Sverige förlorade ju i VM-finalen. Hah!

Tack så mycket för alla fina svar i inlägget Rensar huvudet.
Alla har sina motgångar, och det är lätt att hitta fel hos sig själv och ge sig själv skulden för vad som händer. Man är inte mer än människa, alla får det tufft emellanåt. Och jag vet att man inte är misslyckad som människa för att ens barn gråter. Alla barn gråter.

Tack än en gång alla fina människor för stödet.

Idag fyller Robin år. Haha, för ett år sedan satte vi igång babyfabriken (mja, vi tjuvstartade väl egentligen dagen innan egentligen ;))! Inte visste vi då att det inte skulle bli en knodd, utan två underbaringar :)

Caspian ♥

Nathanael ♥

Så här ser min mage ut, lite mer än tre månader efter att jag tryckt ut twinsen. Härligt mjuk, rynkig och go. Än har inte all hud fäst i bindväven, men det dröjer nog inte länge till :)

Det är ingen Heidi Klum-mage direkt, men jag gillar den. Den har bevis på att jag har burit mina älsklingar. ♥

Okej, jag börjar om. Skriver om det där jäkla inlägget, känner att jag måste få u mig detta innan jag blir knäpp.

Jag har varit rätt nere ett tag, känt mig så ensam, värdelös, misslyckad. Tja, alla de där känslrona man får när man är lite sådär deppig...

Igår var det kaos. Caspian grät och skrek länge. Jag vet inte om det var en timma eller två, men det kändes som en evighet. Jag försökte trösta honom, men ingenting hjälpte. Han tog inte ens bröstet, den tröst som har fungerat alla gånger hittills. Till slut orkade jag inte längre, och jag skickade ett smått desperat sms till Robin som var på jobbet. Han ringde upp mig rätt snabbt och kollade av läget. Jag grät, Caspian grät. Jag kände så fruktansvärt misslyckad som förälder som inte kunde trösta sitt barn....

Robin ringde Lasse, som kom över inom en timme, strax efter att Caspian till slut somnat av utmattning. Egentligen ville jag inte ha hjälp, jag har lite svårt att ta emot den när jag väl får det. Vet inte varför, jag försöker väl vara starkare än vad är. Men det var skönt att få lite avlastning. Mamma kom efter sitt jobb och hjälpte till också.

Jag vet inte varför Caspian grät, vad som som hände. Det bara kom sådär, utan förvarning. Kanske var han hård i magen, kanske var det hans tand som gjorde ont. En annan teori jag har var att han hade fått vatten i örat när jag badat honom på morgonen. Det är ju rätt obehagligt, och när man är liten kan man inte göra någonting direkt. Förutom att skrika.

Det var jobbigt, riktigt jobbigt. Jag kände mig så maktlös och misslyckad. Jag är nog inte ensam, men jag ser ingenstans där förädrar berättar om såna här jobbiga upplevelser. Överallt läser man om pigga ch glada föräldrar som skriver om sitt/sina barn barn framsteg, alla roliga resor och utflykter. De visar upp sina rena och snygga hem, hinner laga mat, orkar gå ut varje dag på promenader, shoppar. Vissa hinner t o m med egentid, som att shoppa ensamma, gymma eller vara med vänner.

Det är svårt att inte jämföra sig med andra, så förbannat jäkla svårt! Plötsligt har man krav på sig själv att försöka vara på samma nivå, eller överglänsa... Och gör man inte det, så... jag vet inte. Jag känner mig i alla fall pressad av prestera, inte bara som förälder, utan som människa över huvudet taget... Klarar jag inte det så failar jag och blir den andra kan skratta och gotta sig åt...

Äh, jag vet inte, känner mig ensam med dessa tankar. Förvirrad. Jag ville få ut detta för att på nåt sätt visa att alla har det inte tipp-topp hela tiden. Det är jobbigt och ensamt, speciellt när man inte har någon annan mamma att prata med som förstår vad man pratar om. Jag undrar liksom, är det fler som har känt så här, eller är jag helt jävla dum i huvudet? :(

Fyfan vad sur jag är. Skrev ett skitlångt inlägg och när jag ska publicera inlägget så kommer jag till Blogg.se's startsida. Helvetes-jävla-kukfitta.