Världens finaste Duss. Jag saknar dig något så fruktansvärt. Jag kan inte förstå att det har gått fem år nu sen du fick vandra vidare på Trapalandas evigt gröna ängar.. Jag kommer ihåg när jag fick det där smset från Annika under mattelektionen. Hur jag kämpade med gråten inombords, men svalde det.

Jag hade en känsla att jag inte fick bryta ihop just då, för något annat var på gång... Fillan sa till mig att jag var stark, men jag svarade att det bara var att bita ihop, för något värre väntade runt hörnet...

fan vad rätt jag skulle ha... :(