Tiden rusar och ens prioriteringar har förändrats. Tror nog det skulle finnas några som skulle uppskatta om jag bloggade mer och berättade vad som sker i mitt liv och allt runt omkring.

 

Det skulle jag också vilja, men trots att man alltid är tillgänglig, ständigt uppkopplad så känns som om tiden inte räcker till. Man har ju barnen ;) Har visserligen möjlighet att blogga från telefonen, men det har liksom inte kommit för mig än. Jag får se, om det skulle dyka upp önskemål så kan jag försöka :)

 

Vad händer då?

Simone är 7 veckor gammal, växer som attan! Hon är längre än vad pojkarna var vid tre månaders ålder! En verkligen lustig liten dam, så lugn och uppmärksam. Skriker nästan aldrig, bara när hon redigt förbannad. Och jollrar redan... :) Och så sover hon riktigt bra (detta ska man ju aldrig skriva, nu kan jag förvänta mig ett par sömnlösa nätter framöver..;) ), såman har ordentligt med energi till pojkarna.

 

Caspian och Nathanael växer de med, fast de är små för sin ålder. Inte ens metern, men det känns som att sedan sommaren så har de vuxit... Men detta året har inte varit något vidare matår för dem - de har verkligen blivit kräsna och petiga med maten. Det går framåt, om än långsamt. Mini-ministeg.

Deras språk blir bättre med, här händer det grejer. Knappt så man själv hänger med i svängarna, haha. Mina, fina stora pojkar. Kan inte fatta att de fyller tre i januari.

 

Jag då? Det kan ju vara skönt och inte bara höra om mina barn hela tiden!

Jodå, har funnit en del intressen, som inte riktigt blivit mer än idéer, men det ska nog bli projekt! Hittar mycket pysselinspiration så de kommande dagarna ska jag göra en rolig lampa till barnen. Sedan så drömmer och fantiserar jag om trädgården. Jag börjar nog bli en liten tant, haha.
 Fast en go o rund tänker jag inte bli, för träningen ligger mig varmt om hjärtat än sedan FitnessFighten. Jag har börjat med plankan och squats. Rumpan blev platt som en pannkaka under graviditeten, så den ska jag bygga upp igen. Får se hur mycket träning man kan få in i vardagen, det vore roligt att gå till gymmet...

 

Och Robin- orkar ni? Haha. Han har ett till jobb - inom Försvarsmakten. Nu har han jobbat i nästan tre veckor - så man har varit hemma ensam. Men det är väl tur att man har så många fina människor i sin närhet som kommit :) Haha.. Nu pratar jag om mig igen..Tillbaka till Robin. Han är även en flitig besökare på gymmet och är nog i sin bästa form (hittils). Jag har inget att klaga på ;) Och äntligen kommer han hem igen imorgon kväll!

 

Nope - har ingen bild o bjuda på ;)
Vill mest se om det ens är värt o blogga nå mer ;)

Har en fin dag alla vackra människor!

/Maria