Att tala för sig
PUBLICERAT: 2007-05-14 // 12:36:35
UNDER: ❤ Marias vardag
Varför berättar jag detta?
Varför talar jag inte hur jag egentligen är för alla,
utan att jag skriver det här - på en blogg?
Jag vet inte. Eller jo. Det gör jag. Jag vet allt ju. Hur jag tänker vill säga.
Och vad jag tänker på.
Men varför berättar jag inte?
Varför blir jag helt annorlunda när jag är med folk egentligen?
Jag är ju inte sån.
Jag är annorlunda, på ett bättre sätt.
Kan hända att jag tror att folk tycker bättre om mig när jag spelar.
Kanske trivs jag bättre i gruppen på det sättet. Jag slipper få sådana kommentarer,
och jag vet att jag inte behöver ta åt mig dem då.
Rädsla?
Mycket möjligt.
Jag kan inte uttrycka mig i ord, så är det helt enkelt.
Jag vågar inte, jag kan inte.
Säger jag fel, kan det ju bli för jävla illa...
Nej, jag trivs inte så som jag är nu.
Det kommer jag aldrig göra.
Men trivs ni med mig så som jag är nu, låt mig vara så då.
Kan hända att jag en dag blir mig själv, men det är en chans på miljonen.
En enda chans.
Varför talar jag inte hur jag egentligen är för alla,
utan att jag skriver det här - på en blogg?
Jag vet inte. Eller jo. Det gör jag. Jag vet allt ju. Hur jag tänker vill säga.
Och vad jag tänker på.
Men varför berättar jag inte?
Varför blir jag helt annorlunda när jag är med folk egentligen?
Jag är ju inte sån.
Jag är annorlunda, på ett bättre sätt.
Kan hända att jag tror att folk tycker bättre om mig när jag spelar.
Kanske trivs jag bättre i gruppen på det sättet. Jag slipper få sådana kommentarer,
och jag vet att jag inte behöver ta åt mig dem då.
Rädsla?
Mycket möjligt.
Jag kan inte uttrycka mig i ord, så är det helt enkelt.
Jag vågar inte, jag kan inte.
Säger jag fel, kan det ju bli för jävla illa...
Nej, jag trivs inte så som jag är nu.
Det kommer jag aldrig göra.
Men trivs ni med mig så som jag är nu, låt mig vara så då.
Kan hända att jag en dag blir mig själv, men det är en chans på miljonen.
En enda chans.
Kommentarer
Trackback