På nyår skulle jag ha lite clementiner som folk kunde mumsa på efter middagen, men vi fick hem en påse med blodapelsiner i stället... Vad gör man då? De är ju lite för sura för att man ska äta upp alla som de är...

Marika dök upp under kvällen och roade mig och mina snoriga ungar. Hur trevligt som helst! Jag fick tulpaner (favoriterna :)) och pojkarna fick två pekböcker, hur fina som helst. Dock dykte Caspian att de inte var så intressanta att titta i, däremot smakade boken rätt gott tydligen.. ;)

Vi snackade lite, fikade och tittade en liten stund på Once upon a time (Snövit-serien, eller vad man ska kalla den... På femman i allafall!).

Vi kom överens om att det är på tiden att jag dyker upp i Borås, utan ungar eller karl. Håller verkligen med! Så Robin får en "pappadag" helt sjäälv så ska vi tjejer göra sta'n farlig.. Ehe.

Förresten - Marika har en ny blogg. Love it! Check it out, now!!

Idag bär det även av till Borås för att leka av sig tillsammans med Sandra och hennes tös Isabelle :)

Idag bär det av till banken... Det ska bli roligt.. ;)

I helgen så firades busarna. Både under lördag och söndag dök det upp lite folk. Det var riktigt roligt :)

Pannkakstårta, Mariekex och massor av presenter stod det på pojkarnas meny. Jisses vad saker de har egentligen.. Det blir ju dessutom dubbelt så mycket! Dubbelt så roligt för dem, dubbelt så mycket för mig att städa upp ;)

De har fått kläder, badankor, lektält, böcker, leksakslastbil... Ja, en hel del, jag har nästan glömt bort allt...

Det är inte lätt att hålla reda på alla deras prylar. Det mesta gömmer de på "smarta" ställen. Så någon gång i veckan få man ta en pinne eller dammsugarröret och dra det under soffor, sängar, byråar och piano får att plocka fram sockar, klossar, nappar, bollar och flaskor.. Tillsammans med en massa dammråttor också! Ehehe..

Här kommer några bilder från helgen i alla fall.. :)

Jag kan inte förstå att det redan har gått ett år. Ett år med världens underbaraste, vackraste, bajsiga, jobbiga, roliga ungar ♥ Fyfan vad jag älskar er!

Bara några dagar gamla..

N idag

C idag

Villan i Tranemo som kändes rätt bra... :)

Denna söndag tittade jag och Robin på hus. SvenskFast hade ju "årets största visningshelg" eller vad de nu kallade den. Vi tittade på två hus i Tranemo. Först ett litet, trevligt hus som hade inte så mycket jobb på sig, det var i stort sett bara att ta sitt pick o pack och flytta in.. Men det var så litet! Mycket mindre än vad vi trodde... Så vi strök det rätt fort...

Efter lunchen så tittade vi villa nr.2. Större hus, bra läge, större tomt, större projekt. Det var lite mer att göra på, så att säga.. Men å andra sidan så finns det gott om potential. Visst - turkost badkar och turkos toastol är väl inte det vackraste man sett, men det är väl bara att blunda medan man skiter, tills man bytt. Hehe..

Nä, men vi gillade det. Ska titta på det igen, ta med lite folk som kan det där med hus. Sen får vi vad som händer... Det kändes faktiskt lite mer "hemma" än vad de tidigare huset har... Vilket har varit väldigt viktigt för mig! Jag vill kunna gå i ett hus och "se framför mig" hur vi lever i det, hur barnen springer runt och så... Fattar ni? Magkänslan, eller vad man ska kalla det.. ;)

 

Åh, stackars mina hjärtan... Idag hade de feber efter vaccinsprutorna.. Dessutom har de haft en miniförkylning i veckan som bröt ut nu, så det har även varit snoriga näsor och hostningar..

Jag jobbade, så Robin fick ta hand om dem. Han berättade att de varit klängigare än vanligt, speciellt Nathanael som ville bara sitta i knät och pussas, haha! Inte så jättemysigt med rinnande snor...

För övrigt! Tror det var vaccinsprutorna - men de sov för första gången på väldigt, väldigt länge heeela natten utan nattmat, båda två!! De grymtade till lite ibland, men så fort man ställt sig upp ur soffan eller sängen så var de tysta. Vi får se hur det blir natt, men de fyller ju ett år nästa vecka. Då är de ju stora killar som sover hela nätter! Hehe (näe - de kommer aalltid vara mina bebisar ♥)

Och bildbomben jag lovade tidigare kommer, promise! Tills dess bjuder jag på denna som kidsens farfar tagit :)

♥

Idag var det dags för vaccinsprutor som kidsen! Mötte Robin på barnavårdscentralen efter ett möte och sedan kilade vi in till läkaren. Caspian vägde 9,6 kg och Nathanael vägde 9,9 kg. Haha, det måste vara alla de där midnattsmålen! Sprutorna var inte alls roliga... Nathanael lät ledsen och förvånad samtidigt, hur man nu lyckas med det. Men det var väl för att läkaren pratade och gullade med honom ena sekunden och nästa sticker han och vår BVC-sköterska nålar i låren. Men gråten gick över fort, för båda. Så skönt!

Nathanael har skapat sig en liten ovana som innebär att varje natt vakna strax efter tolvslaget och gorma efter nattamat. Ibland har han väckt Caspian också, som annars kan sova tolv timmar utan problem (hehe, måste ha fått det efter mig..)

I natt ska vi börja att dryga ut vällingen lite, mindre pulver och mer vatten. Och allt eftersom så kanske han inser att "vällingen smakar så lite så kan jag lika gärna sova" eller nåt :) Vi ska även ändra nattningsrutinerna lite nu så blir lättare att inse att sängen ska man bara sova i.

Nehe, nu ska jag lägga mig! Ska jobba i morgon, fick ett sms och får hoppa in en extra dag. Alltid roligt!! Har varit ledig nu över jul och nyår, så har längtat efter jobbet nu de senaste dagarna. :)

Tröttnade på Facebook och valde att inaktivera mitt konto. Vet inte varför, men jag blev bara förbannad när jag loggade in. Allt ska vara så jävla präktigt, på nåt sätt.

Visst, det är ju bara att ta bort "vännerna" som jag knappt känner och aldrig skriver med. De som lägger upp YouTubelänkar gång på gång på kassa band eller idiotiska, mangrisiga inlägg(nej, jag är inte nån jäkla feminist, men när töntar skriver "Det är manligt att bryta nacken av en häst" så vill jag köra över honom). Men jag kan göra det när jag väljer att aktivera mitt konto igen. Just nu känner jag att en välbehövlig paus skulle vara på sin plats från folk jag vill slippa.

Och hey! Vill jag något så smsar jag bara, eller så smsar folk mig. De jag vill ha kontakt med har mitt nummer, och jag deras. Skitenkelt.

Nej, nu ska jag gratta en polare som fyllde år häromdagen. Glömde gratta, eftersom jag tog bort min facebook, haha! Suck, vafan.

Snart har även detta år gått, mycket har hänt, minst sagt.
Mycket kommer hända de kommande åren.

I morgon kommer hela familjen fira jul i Ambjörnarp. Mamma, systrarna, farmor, Lasse, Andrea och så min lilla familj. Jag tror Caspian och Nathanael kommer bli bortskämda med hur många paket som helst från mormor och farmor, hehe..

Har för övrigt tömt mobilen på alla bilder, så kanske kommer det en bildbomd i dagarna.

God Jul på er alla.

Ute på en promenad, en stund sprang jag så fort det gick medan grabbarna
(mest Nathanael) kiknade av skratt :)

Kände för en förändring och färgade håret häromdagen

Igår kväll kom farfar Lothar och hans dam på fika. Självklart med kameran i högsta hugg. Caspian bara stirrade i början, inte en min rörde sig, haha! Men han slappande av till slut :) Busarna träffar helt enkelt sin farfar på tok för sällan.. Ska nog ändras på.

Häromdagen bakade jag och systrarna lite julgott - knäck, rocky road-godis, kolamums, pepparkakor, snöbollar och lussekatter. Nu får det vara nog! Egentligen så är det ingen jul utan fudge, men det orkar jag inte göra, den blir ändå aldrig så bra som jag vill ha den. ;)

Förresten, kan ni fatta att om mindre än tio dagar är det julafton?! Crazy! Jag har köpt bara en julklapp. Men på lördag blir det lite fler, mamsen kommer och passar busarna så ska jag och Robin in till Borås och julhandla. Sen gissar jag på att nån av oss kommer säkert panikhandla den 23e. Varför inte? ;)

Så, vad händer? Orkar inte mer bara.

Pojkarna växer som vanligt, väger strax under tio kilo. Några små ord dyker upp som "pappa", "mamma", "hej" och "kisse".
Nathanael har numera fyra tänder, men de kommer i "fel ordning". Han har två framtänder nertill och två hörntänder upptill. Ser jätteroligt ut, självfallet på ett gulligt vis.. Caspian har fortfarande bara två stycken, men man känner att det finns något under tandköttet som kommer snart.

Vi har tittat på mängder av hus, känns det som. Inget känns helt rätt och vi passar om och om igen... Fanns ett kap häromveckan, men jag vet ärligt talat inte vad det var som stoppade oss. Ett hus i Svenljunga, i ett trevligt barnområde, nära lekplatser och dagis samt att husen inte behövde arbetas på, bara att flytta in ungefär. Men vi bestämde att i fortsättningen bara titta på hus i Tranemo, mig är det detsamma, jag känner lika många i Svenljunga som i Tranemo... På tisdag ska vi titta på ett ruckel.

Jag gnetar på i jobbet, det är jätteroligt. Som jag skrivit tidigare.

Jahaja, jag vet inte riktigt vad man ska skriva. Har inte några bilder att lägga upp. Tar knappt några över huvudtaget, dessutom börjar min dator haverera, så det är inte ens roligt att starta den, för att sitta och slå på tagentbordet för att få igång internet. Och Robins dator är alltid upptagen med annat.

Usch, vilka ursäkter. Men så är det.
Ha det gott till nästa gång..

Nä, vet ni vad, innan jag somnar... Man dör inte av att höra av sig, bara prata lite. Jag vet att jag är skittrist och att jag pratar om bajs och blöjor och mina barn. Jag har ingen hobby heller som tar upp min tid. Inget som hindrar. Att bli mamma gjorde mig jävligt ensam, trots att jag har nästan aldrig är det. Fysiskt. Men ni fattar la? Man har ingen att prata med direkt om det vanliga, jag saknar mitt förra liv, det sociala. Nu har jag ju ett jobb, som är skitkul, men jag vill ju inte bara vara "arbetare" och mamma... Nej förresten. Jag får skylla mig själv. Det är mitt fel. Hör jag av mig? Nä. Dåså. Då var det problemet löst.

Testar mobilblogga. Har ju android, så får gå in på min webbläsare, logga in på blogg.se och skriva som man gör på datorrn ungefär, fast genom HTML-läget. ÅÄÖ fungerar nu som de ska, annars har de bara varit versaler, vilket har varit sjukt retsamt. Anledningen till att jag gör det på mobilen och inte datorn är väl för att.... Äh, lika bra vara ärlig. Jag går ingenstans utan min mobil! Haha, tragiskt, men den är så smidig. Jag kollar facebook, mailen, spelar sudoku, wordfeud, läser bloggar och nyheter... Behöver bara datorn för att betala räkningarna. Dessutom är datorn seg, och den blir knappast bättre... Jaja. Det där var nog bara jävligt trist att veta? Tänkte väl det... Tar en kort sammanfattning - har jobbat, blitt sjuk, smittat Nathanael med rethosta. Caspian har inte bajsat på över 36 timmar, den bajsbomben ser jag inte framemot.... Har fått tillbaka bilen från verkstan, men idag på väg hem från mötet flög sidospegeln av på min sida... Vilket jävla flyt jag har!! Men spegeln är hel, så vi ska få tag på vår "snubbe" så han kan limma fast den igen. Vi har även tittat på ett hus som känns rätt bra... Har jag skrivit om det? Kommer inte ihåg, men det känns bra. Fast jag dagdrömmer fortfarande om att vinna ett par hundra miljoner och få bygga ett härligt hus, skaffa några pållar och ett par tuttar som inte ser ut som slitna plastpåsar, hahahaha! Naää, det kommer aldrig hända... Först måste man spela, och om man tittar på min "tur-historik" så ska jag nog låta bli... Pff. Nehepp, nu ska jag sova. Vara nöjd med det jag har. Och inte har...

Har haft lite annat att tänka på på sistone... Jobbat, kollat på hus, grattat syster Karro som fyllt år.

Vi har tittat på ett hus i Tranemo, men det var en massa jobb på... Det regnade in i garaget, man behövde byta tak och göra en dränering, se över fönster... Fick besiktiningspapprena och det såg inte jätteroligt ut. Så renoveringskostnaderna skulle bli större än vad själva huset kostade...  Så tyvärr, inget för oss.

Nu i veckan tittade vi på ett hus i Svenljunga, verkade vara mycket bättre! Men lite att jobba med... Byta och höja taket ,dränering, etc... Men det var charmigt, speciellt köket som hade en härlig vedspis! Men tänkbart, absolut. Frågan är ju hur mycket man orkar jobba med huset direkt när man har små barn...

Nästa vecka ska vi titta på ett nytt hus här i Svenljunga...

Ibland undrar jag... När man letar hus, vad ska man tänka på, egentligen? Jag vill gärna hitta ett hus som man blir så förälskad i, att det inte spelar någon roll vad man behöver jobba med, var det ligger. Måste man vara så... Praktiskt? Aja, vi får se vad som händer. Drömhuset dyker upp en dag, förr eller senare...

 

 

Huset i Tranemo..

Huset i Svenljunga..

Svenljunga. Den härliga vedspisen i köket!

Svenljunga. Supermysig bodega - älskar golvet, tapeten och den öppna spisen.

Idag var och o Robin i Tranemo och kollade på ett hus. Vårt allra första! Vi känner att en lägenhet inte är det vi vill ha, vi vill ha ett eget ställe, låta barnen få växa upp i hus med trädgård och sånt. Inte för att det är dåligt eller så att växa upp i lägenhet, men jag och Robin är lite "bönner" (mest jag, haha!), så vi vill ge barnen ungefär samma uppväxt som vi hade, eftersom det var en lyckosam tid :)

Just nu har vi två hus som vi har funderat på. Vi grejjer en massa med kalkyler, räknar och ser över hur mycket vi ska låna. Bland annat. Robin har koll, jag försöker så gott jag kan, men siffror har aldrig varit min starka sida...

Hur som helst, jag antar att ni är mest intresserade av att veta vad det var för ett hus? ;)
Så här står det i beskrivningen: Sjönära läge, centralt i Tranemo. Äldre 1½ plans hus med källare i sutterängplan. Fem rum och kök, slipade trägolv på andra våning. Badrum och toalett är renoverade 2006. Ekparkett i vardagsrummet med fönster åt två håll. Gott om förvaringsutrymmen. Härligt lummig trädgård som ger en ombonad känsla. Här kan du skapa din oas i tillvaron.

Låter rätt trevligt, eller hur? Mjaa... Det stämmer ju, men huset är i stort, STORT renoveringsbehov. Eternitplattor som fasad (så jävla fult, dessutom kan man ju inte riva ner den skiten hur som helst, folk får ju cancer och skit då). Olja som uppvärmning. Matkällarna gav mig lite "skräckfilmskänsla". Mörka, känns som om man kan bli indragen i dem... Huh..!

Men visst, det var ju delvis charmigt. Älskar hus med mansardtak (brutet tak), det vill säga två olika lutningar (ni ser det på bilden). Golven på andra våning gav en härlig, rustik känsla. Rätt nära badplatsen, hugger man ner slyn och buskar så ser man den från köket utan problem!

Men huset behöver som sagt göras i ordning, en hel del. Vi har inte tid, ork eller pengar för att rusta upp det. Då skulle man göra om hela köket, sätta in annan uppvärmning, se över el, byta fönster, dörrar, tak, osv... Helst byta fasad också. Menmen, helt klart värt att åka och titta och få försöka tänka sig in i en framtid i huset.

Nästa vecka ska vi titta på ett nytt hus. Vi gillar det riktigt mycket, nu hoppas vi att det känns lika rätt när vi är på plats! :)

I torsdags åkte lilla familjen ner till Gekås. Det var första gången pojkarna fick följa med. Det gick förvånansvärt bra! Jag oroade mig för att det skulle vara mycket folk, att en massa "klämkäcka" tanter skulle gå fram och klämma på barnen och ställa alla möjliga frågor - "Ååh, är det tvillingar? Är det en av varje? Hur gamla är de? Vad heter de? Är det jobbigt? Åhå, åhåja..!" Gaah, de frågorna hör jag ofta... Det är alltid nån på ICA som ska komma fram och fråga...

Men på Gekås var det lugnt, inte mycket folk och inga tanter som kom fram. Robin däremot märkte att när han bar på nån av ungarna eller körde vagnen så blängde kvinnor på honom. Inte det snälla blängandet... Vadå, kan inte en karl ta hand om barn eller!? Haha... Suck!

Men vet ni vad? Självklart när vi när vi var klara och skulle betala i kassan, kom jag inte igenom med barnvagnen!!! Hahaha, det fanns inte en chans i världen... Så Robin fick backa vagnen och gå ut genom en annan öppning medan jag betalade... Vilken tur vi hade ändå att det inte var mycket folk, för det stod bara en kvinna bakom oss i kassakön, och hon hade inte vagn med sig. Tänk om det hade varit proppfullt med folk och cplång kö, full med tanter som har överfulla vagnar? Argh... ;)

Hörde av mig till Gekås på deras facebook-sida, berättade om vad som hänt. Fick svar rätt fort och de berättade att de har tre extra breda kassor. Gött! Fast jag kommer nog inte åka så många gånger till Gekås med barnen, nästa gång dumpar jag dem hos mormor. Jag vill shoppa i fred ;)

Är precis hemkommen från BVC's föräldragrupp. Vi är ju ett litet gäng som har fått våra älsklingar nu i vår. Så man får träffas, fikar och pratar om lite grejer. Idag skulle det ha kommit en barnpsykolog, emn denna var sjuk. Gjorde inget, vi har det rätt trevligt ändå! Det är så roligt att att se hur alla växer. Mina pojkarna är bland de äldsta, så de ser ju ut som små Buddhas jämfört med de andra! Haha :)

Är bara en träff kvar nu, lite trist. Jag hoppas att man träffas fler gånger. Det finns ju en kyrkis i byn, nu när pojkarna är lite större kanske man skulle gå dit? Har varit där innan, men då var de så små. Man satt mest i soffan och matade, vilket inte var så kul... Dessutom var det en rätt sammansvetsad grupp redan. Men får ge det en chans till, tror jag. Jag får lämna blygheten hemma! :)

Nu i eftermiddag så ska vi åka till Ambjörnarp och hälsa på farmor och Lasse. Killarna behöver bada, så vi ska nog se till att de får bada i jacuzzin. Det är skitskoj att plaska i bubblorna dessutom :)

Nu blir det lunch, får se vad man hittar på..

I morse bar det av till BVC för sexmånaderskontrollen. Eller, pojkarna är ju sju månader nu, men när de var sex månader var det ju semester. Allt såg riktigt bra ut, bara tummen upp! Nathanael har vuxit om Caspian på längd och bredd, haha. Inte mycket, men lite. Skiljde nästan 2 hekto, om jag inte minns fel.

När vi var på BVC passade jag även på att lämna tillbaka babyskydden vi hyrt. Skönt att bli av med dem, de har stått och samlat damm i nästan en månad nu! Hade tappat bort en mudd till en stol, men det spelade tydligen ingen roll, eftersom stolarna skulle tydligen kasseras, då de använts ett par gånger, redan innan oss.

Senare under dagan dök även Andrea upp. Vi åt lite lunch och sedan satte hon sig vid pianot tillsammans med pojkarna och spelade och sjöng för dem. De spelade också, men inte lika bra, haha! Det är rätt roligt att se hur mycket de uppskattar musik. Robin har från början, redan när de var i magen, spelat för dem. När de var knappt en månad eller två och grät, så satte han sig bredvid och spelade en låt på gitarren, så lugnande de ner sig direkt och bara lyssnade :)

Nu får man bara hoppas att de får Robins musiköron! Att gilla att sjunga och kunna sjunga, det är två helt skiljda saker. Tyvärr är jag tondöv, så det är väl en 50/50 chans där... ;)

Det är roligt att spela med pappa! :)