Ibland önskar jag att jag var någon annan. Att jag var annorlunda, tänkte annorlunda.
Jag klarar inte av att ändra på mig. Jag har försökt, men det är som en jävla träsk.

Ju mer jag håller käften desto värre blir det och nu känns det som om halsen är igenomproppad med var. Jag får inte ut någonting. Det känns som om det är för sent.

Jag känner mig äcklig. Känner mig som en sminkad gris.
Fet, lat, trött, tyst, gråtmild.

Meningar snurrar runt, runt, runt i mitt huvud. Jag får ingen ro. Jag får inga svar.

Vem är jag. Vad är jag.