Då har jag slitit i 18 dagar! Helt otroligt! Snart är det bara tio dagar kvar. Har tagit mig till gymmet och svettats, trots att jag hellre har velat ligga i soffan och sova bort dagen. Jag har ätit min mat, trots att jag hellre har velat trycka i mig godis, mackor och glass. Bara de två senaste dagarna har blivit lite huller om buller, jag har inte fått ihop dagarna och det har varit lite kaos i huvudet. Vet inte om det beror på alla förändringar eller om det är annat, men jag har inte haft full fokus. I morgon ska jag vara stenhård, ordna en ordentligt frukost tidigt och fixa maten och väga varenda lilla gram. Det är det som har varit jobbigt... Maten som ska vägas hela tiden, kalorierna som ska räknas. Gymmet känns riktigt bra, jag har slagit nya rekord och det senaste var att jag sprang 7½ minut (av 10). I sträck!!! Det trodde jag aldrig jag skulle orka! Jag har undvikit vågen, den har inte varit min bästa vän någon gång. Jag har ställt in mig på att oavsett vad vågen visar så är det bara måttbandet som räknas. Det syns redan nu och det är så jäkla roligt. Samt att jag ska slita i nästan två veckor till, känns lite motiverande. Jag har väl inte mål eller förhoppningar, förväntar mig inga mirakel. Jag vill däremot finna energin i mig, orka mer med barn och vardagsliv. På fredag är det vägning och mätning. Spännande...

Åh, vad tråkigt det är när barnen blir förkylda... Caspian har haft rinnande näsa de senaste två dagarna, så jag har anat att en förkylning har varit på gång... Idag var de lite grinigare än vanligt, inte alls så hungriga vid lunch och rätt varma...
Mycket riktigt, efter vilan har båda tjockt, rinnande snor och har feber.. :(
Nu har vi lagt dem för natten, men en av dem tjattrar på.. Lite piggare nu, men vi får se i morgon. Jag hade tänkt att ge Caspian och Nathanael varsin alvedon, men hittade inte medicinen..! Typiskt.. :(

I morgon hoppas jag verkligen att de blir piggare, för vi ska till Ambjörnarp på kvällen och fira Lasse som fyller år!

Wow, vad långa dagarna blir när man går upp så tidigt. Man hinner med så himla mycket, känns det som i alla fall!

I morse gick jag upp sju, käkade ett mellanmål och drog iväg till gymmet. Tränade ensam idag. Kändes ändå riktigt bra! Orkade dock inte springa på löpbandet, orken tog slut direkt och benen kändes som bly... Visserligen joggade jag ner till ICA igår kväll för att posta lite kort åt Robin, så den cardion fick jag väl där.
Styrkepasset kändes också bra och jag körde med lite tyngre vikter. Jag var hemma klockan 9, då hade Robin och busarna precis kommit upp och åt frukost :)

Redan nu känner jag att energin har ökat. Efter frukosten hade jag nog en kick av endorfinerna och drog med Robin och barnen till en lekplats, haha! Lika bra att ta vara på det fina vädret (det finns ju inte så många dagar en sån här svensk sommar..)

Maten funkar bättre, har självklart en hel del sug efter saker jag inte får äta, men det går att kontrollera. Jag försöker fokusera på 30 juli, se framför mig att jag orkar kämpa till mina mål, så jag kan blicka tillbaka på denna månad och känna mig mäkta stolt.

Bilder kommer i morgon.. ;)

Har varit uppe i nästan två timmar nu..! Och det känns såå bra! Jag är ingen morgonmänniska annars.
Dagens frukost är avklarad, jag har räknat ut alla kalorier och jag har även förberett barnens frukost. De sover fortfarande och jag har inte hört ett ljud ifrån dem. (Förutom precis nu - låter som om det är Nathanael som hostar)

Träningsprogrammet har kommit ut och det verkar lätt! Alltså - det är inga krångliga övningar där man ska sitta bak o fram och lite upp o ner på en superavancerad träningsmaskin. Men övningar kommer bli jobbiga ändå - jag menar att jag knapp klarar av plankan i 20 sekunder och nu ska jag hålla den ännu längre!? Jag. Ska. Klara. Det..

Nu låter det som om en unge vaknade till, så nu ska jag ner och mysa lite med dem innan jag kilar iväg till gymmet :)