Pappalängtan...
Fick ett underligt telefonsamtal idag från Robin:
Robin: Du, vi har ett problem.
Jag: Vad har hänt nu då?
R: Lotta (en arbetskamrat som är föräldraledig), var med på julmiddagen idag. Hennes 7 månader gamla dotter var med! Och jag fick hålla henne i en timme..!
J: Jag antar att du är på väg hem nu för att få mig på smällen...?
Så här ligger det till - Robin har en ENORM, ENORM pappalängtan. Så på julmiddagen Robin var med på (via hans jobb) träffade han en bebis. Ni kan förstå att detta fick hans biologiska klocka att klämta för fullt. Helst av allt hade han velat att jag i detta skede skulle vara gravid, eller ännu hellre, mamma...
Hmm.. Jag har inget emot att vänta.
Eller äta upp mina minipiller först.
Och få ett jobb.
Och karriär.
Vara ekonomiskt oberoende.
o.s.v
Ni fattar. Hehe