Jahaja. Då har man varit på det sista ultraljudet/tillväxtkontrollen. Pojkarna mådde finfint, de växte stadigt och det skiljde knappt 60 gram på dem!

När jag ser tillbaka på början av graviditeten skrattar jag nästan lite grann åt mina nojiga tankar - att de kunde födas när som helst efter 25e graviditetsveckan, att de kunde drabbas av tvillingtransfusion, att den ene skulle vara mycket mindre och svagare... Jag såg i mitt huvud slangar, kuvöser, små små lila-aktiga händer... Men fy vad lycklig jag är över hur det har gått!

Graviditeten kunde inte ha varit bättre, pojkarna mår hur bra som helst och nu är det bara förlossningen kvar. Vem vet, den kanske går lika bra som allt annat har gått? (:

Haha, vilken skrytmåns jag är. Men jag är stolt! Om en vecka är jag mamma till världens finaste prinsar ♥